uraskanielden

Jag har varit borta från bloggen. Länge. Jag vet. Och har säkert tappat läsare bara för det. Jag har försökt grunna på varför jag nog faktiskt "hållit mig borta". För det första tänker jag att det har att göra med att jag har varit inne i något som inte är jag. För att kunna stå ut med att hålla på med något som inte är jag så måste jag distansera mig från mig själv och då går det ju automatiskt inte alls bra att skriva. För det är då om något jag kommer i kontakt med mig själv.

Men igår släppte det. Någon typ av känslostorm kom över mig och det var som om jag såg mig själv igen. Det var helt coolt och började med att chefen tröstande la sin sjal om mina axlar när jag otippat (jag har faktiskt inte visat den känslossamma sidan för någon på jobbet tidigare) bröt ihop vid hennes mötesbord. Jag fick så fina och tröstande ord. Och hon sa dem på ett speciellt sätt och som jag inte är bortskämd med att höra i den värld där man hela tiden får räkna med att om man inte hör något så är allt bra. Hon sa att jag var en häftig person. Och det var som om det stärkte mig särskilt mycket. Just eftersom det faktiskt inte spelar någon roll om mina projekt blir fiaskon eller inte. Det handlade inte om att jag är det jag gör. Det handlade inte om mina arbetsprestationer. Det handlade om mig. Och den jag blivit. Att oavsett vad jag gör så är jag bra för att jag är en "häftig person".

Efter det har jag liksom kommit in i något "jag-måste-bara-säga-hur-underbar-du-är-grej" till folk. Jag började maila vänner som jag inte haft kontakt med på åratal och berättade för dem hur viktiga de varit för mig. Jag förstår inte riktigt hur det har gått till och de tror säkert inte jag är klok men det är helt underbart. Jag var bara tvungen att skriva det.

Det andra som gjort att jag inte bloggat är Facebook. Facebook är ett stort svart hål som slukar all värdefull tid och ställer till så att inget vettigt blir gjort. Jag måste verkligen börja ta makten över fejan nu när jag känner mig stark och nyförlöst :-).

Visst, det är viktigt att kommunicera med vänner, speciellt om man bor långt ifrån varandra. Men har man fler riktigt viktiga och nära vänner 2011 än förr i tiden? Nä. Snarare tvärtom. Dem som betyder något finns där närmast ändå. Oavsett. Ok jag måste väl erkänna att facebook bidragit till att jag kommit närmre ett par personer under 2011 och att jag lärt känna några riktigt fina människor och som jag verkligen är väldigt väldigt glad över kontakten med. Men tänk om vi setts i verkligheten istället, wow.

Facebook är bra som inbjudes och kalendergrej. Och även det skrämmer mig. För hösten har bestått av en massa roliga evenemang och festligheter och en massa nya roliga människor - jag har haft väldigt kul i ett ganska ytligt liv. Så kul att jag glömt bort att utmana mig själv med frågorna om det är det här jag vill. Ska livet vara så här - festa varje helg. Men det har inte direkt bidragit till att jag fått tid till eftertanke att själv välja min väg och våga nå mina drömmar. Jag har inte tillåtit mig att vara kritisk mot mig själv. Men det kan jag knappast skylla på facebook. Kanske behövs det också lite välbehövliga pauser då och då från vad som är en själv och en möjlighet att gömma sig bakom förlustandet.

 



Lättja är för övrigt verkligen en dödssynd. Undrar om lättjan är ett sätt att distansera sig från sig själv. Något slags försvar kanske. Jag har tänkt på det de närmsta dagarna. Idag i bokhandeln på Åhléns. Trots att något av det bästa som finns är att gå in i en värld som man själv bestämmer kulisser och rekvisita - tänker jag att jag kanske ska se filmen "Kim Novak badade aldrig i Jenesarets sjö" istället för att läsa boken. Varför gör vi saker när vi vet att vi inte får ut det bästa av det?

Nä, 2011 ska bli ett nytt bloggår. Jag ska inte sluta anstränga mig för att komma in i en bra bok. Det är värt det. Jag ska ta mig runt Facebook och in på bloggsidan. För det är definitivt värt det. Jag ska inte förlora kontakten med mig själv och jag ska fortsätta lyssna till det jag vill och inte sluta med självkritiken. Och jag ska fortsätta leta efter en djupare mening och inte enbart hänga på i nåt ytligt, glammigt och lättjefyllt uteliv. Bara lite lagom.