uraskanielden

Det var en natts MYCKET god sömn kan jag säga. Det var länge sedan jag sov så gott, förutom att jag drömde att överslafen som jag låg i föll ihop och alla brädor som jag låg på föll ner på mannen som låg under (jag själv lyckades hålla mig kvar där uppe) som minsann skulle klaga på STF över dålig service :-S

Vi gick upp tidigt, vi skulle ju gå vår mastodontsträcka på 1,3 + 1,4 mil. Solen sken när vi började vår dag och större delen av dagens promenad skulle gå i en dalgång. (Jag hade laddat med tyskan men S gav upp redan när jag skulle försöka berätta om min dröm för honom "Äh du vi skiter i det där" drog han till med på sin söderstockholmska.)

Nästan alla fjällturer går upp och ner utom just den här första biten på 1,3. Vi skulle, för att hinna med två fjällstationer på en dag ta en "genväg" över ett berg så eftermiddagen skulle innebära avvikande från dalgången, en kraftig stigning och sedan mot slutet från det karga landskapet in i mer lövskog. Allt var frid och fröjd. Jag gick lite före, drömde mig bort där i oändligheten. S gick lite efter, stannade och fotade lite då och då.

"Genvägen" kom lagom till lunch och det var tungt nu. Vi som hade tänkt slappa länge efter lunchen vid en sjö efter att vi nått toppen och kommit ner till vårt planerade "lunchställe" fick glömma vilan eftersom regnet kom. Jag är glad över alla regnkläder jag hade med mig och regnskyddet för väskan. Vi värmde frystorkad mat vid spritköket och jag tror aldrig tidigare att lite pasta har smakat så gott någonsin som det gjorde nu. Och sen kom efterrätten - en frystorkad GB-sandwich inköpt på S-range rymdbasmataffär... Till och med frystorkad glass kan smaka gudomligt.

På eftermiddagen klarnade det upp och vi kom in i den vackra lövskogen efter att gått längs breda forsar och sett ett par praktfulla vattenfall.

När vi kom fram till de två små fjällstugorna där det skulle finnas en liten butik, utedass, ett litet ställe att hämta vatten (i bäcken alltså, kranvatten fanns inte i någon av stugorna och inte elektricitet heller) var inte stugvärden på plats. Men vi blev glatt mottagna av ett gäng fransyskor som även de satt och väntade på värden som skulle vara tillbaka sen eftermiddag (tydligen hade han blivit sjuk så det hade varit lite kaotiskt där för gäster som inte kom in i stugorna natten innan då han varit tvungen att lämna stället obemannat). "Bonjour, bonjour".

De satt och tampades med myggen och var rejält irriterade på dem, stackarna. Stugvärden dök upp strax efter att vi anlänt och vi delade stuga med ett gäng som gick på tur i grupp över fjället. Det tycker jag verkar kul. Man har en ledare som guidar och stannar upp och berättar om fjället och som säkert förklarar diverse blommor och mossor också. Som jag bara hastar över. (Fast jag har sett en del intressanta blommor som jag måste slå upp i nån blombok när jag kommer hem.) Men ja, guide hade varit kul, man får nog ut maximalt av turen då.

Men vi installerade oss bland tur-gänget och deltog i ett parti Yatzy. Jag gick ner till bäcken och den lilla dammen nedanför och tog ett bad. Jag brydde mig inte om myggen som attackerade mig. Det fick det vara värt. Det var obeskrivligt. Höjdpunkten på hela resan hittills och säkert väldigt svårslaget. Värt vartenda öre. Att svalka sig i det kalla vattnet efter en dags jobbig vandring. Nä jag säger inget mer.