Fjällvandring dag 1
Jag har insett att den här veckans största utmaning varken blir vädret eller myggen. Inte heller björnen är jag speciellt orolig för att träffa på (även om L väckte tanken igår) och jag började fundera: Vad gör man då? Det är ju inte det att man känner för att sitta helt still och hoppas på att den ska försvinna... Fast det där med risken att det skulle komma någon björn känns så overkligt så jag inte ens kan ta in det. Nej, utmaningen ligger i att jag inte kommer att få något kaffe på en hel vecka. Bra avvänjning om inte annat, jag som brukar bäla fyra koppar om dan. Minst.
Gårdagskvällen var lugn och jag lyckades sova trots Kirunafestivalen utanför. Vi skulle träffa en kompis till S som skulle guida oss runt i Kirunagruvan (ca 1 km under jorden!) men av någon anledning fick han lämna återbud. Synd för det hade varit helt coolt att se hur det ser ut där nere. Och nu börjar ju flytten av staden också.
Om en halvtimme (kl tio) går bussen till Nikkaloukta från Kiruna. Vädret är ok dock lite molnigt. Min käre vandrarman har pyttelite packning och inga regnkläder så jag undrar hur det här ska gå. Det ska ju regna hela helgen och måndag. Jag som brukar packa sparsamt har tillslut mött min överman...
Från Nikkaloukta går vandringen knappt två mil till Kebnekaise fjällstation. Jag ser framemot det. S är mer optimistisk än jag vad gäller hur lång tid det kommer ta att gå. Han tror att vi ska hinna fram till fotbollsmatchen (Holland-Argentina, han har bettat på att Holland kommer att vinna hela VM nämligen) som börjar kl fyra men det kommer vi aldrig hinna till. Och han kommer att bli grymt besviken om det inte finns TV på fjällstationen.
Det är skönt för man behöver ju inte oroa sig för att inte komma fram före mörkrets inbrott på grund av midnattssolen. Som förövrigt gör världen väldigt vacker.
