uraskanielden

Jag är framme i Jönköping nu. Bilresan hit var som att kana runt i fjällen. Bara snökedjorna som fattas. Det har inte varit så här mycket snö i Jönköping på tio år sa min hyresvärd. Mitt rum ligger i en stor villa ungefär hundra meter från mitt ex:s föräldrahem. Ett stort, stort hus med torn och öppen spis och två varma goshiga fåtöljer i tornet. Där har man utsikt över hela Vättern. Hos hans föräldrar alltså. Själv bor jag i en källare. Det är 12 grader kallt ute och hoppas i alla fall att det är plusgrader inne. Tur att datorn värmer mitt knä.

Här är säkert jättefint på sommaren. Och på vintern kan man åka pulka ner för hela bymarkensberget om man har nån och om man har varma skor. Det har inte jag, jag har stövlar som spruckit i sulan bara.

Jag ska inte klaga för allt känns faktiskt rätt ok. Men varför kan jag inte bara leva bekvämt som alla andra? Jag hade kunnat hängt ihop med mitt ex nu. Eller då hade så klart inte varit mitt ex. Lånat hans föräldrars lyxsvit under mina dagar i stan, suttit framför brasan just nu med en cognac och spelat back gammon med icke-exets pappa. Kollat på utsikten. Snackat skit med mamman.




Istället delar jag kök med två andra - hur kom det sig att jag lever studentliv igen??? Borde gå och handla mat men det är för kallt ute - kommer frysa ihjäl då. Det är rätt långt till affären. Dessutom har jag ont i halsen. Tur att jag hade med mig en thaisoppa och lite te.

Thank god för bloggar och telefoner. För att jag åkte hit så sent på dan. Och för att det bara är två arbetsdagar kvar den här veckan.