uraskanielden

Jag blir så fascinerad över det här med feedback. Hur feedback - att se och att bli sedd - i vissa organisationer är en så given och integrerad förutsättning för organisationens överlevnad. Och i andra organisationer tycks begreppet endast existera i form av ett läskigt uttryck som man måste träna på att utöva utan att riktigt förstå varför.

Jag tänkte på det nu när vi hade planeringsdagar med enheten och lite övningar i att ge och ta emot feedback.





När jag jobbade på IKEA fick vi och gav vi varandra feedback hela tiden. Det var en naturlig och integrerad del av vardagen. Utan att möta, se och peppa varandra kunde vi inte bli duktiga säljare och utan ständig respons från kunderna kunde vi omöjligt få bättre försäljningssiffror.

På mina senaste arbetsplatser är inte feedback en sådan självklar del och har inte så tydlig koppling till tillväxt som IKEA. Men vi måste ju kunna leverera och det kan vi inte göra utan en god arbetsmiljö eftersom en viktig del i, och en förutsättning för, en god arbetsmiljö är just att medarbetarna blir sedda och därmed ges förutsättningar att utvecklas.

Där jag är nu verkar feedback nästan vara något läskigt. Och från mina senaste arbetsplatser har jag fått uppfattningen att om medarbetaren direkt ska associera till begreppet tänker man att det nästan handlar om att bli sågad. Medarbetaren tänker "rödpenna i texten". Inte att bli sedd. Inte att få förutsättningar att utvecklas. 

Det känns också som om det finns något i kulturen som säger "hör du inget vet du att det du presterar är ok".

Som om vi på myndigheterna inte förstår värdet i att bejaka personlig utveckling genom feedback och därmed inte ser till och på ett maximalt sätt tar hand om och utnyttjar de otroliga resurser medarbetarna går omkring med.

Jag tycker det är intressant.