Det är juristerna som har de längsta gardinerna
På mitt jobb har man aldrig så hög status som juristerna. Det är alltid juristerna som har de finaste rummen, de längsta gardinerna (helt ärligt ett statusmått; ju längre gardiner desto högre status) och alldeles säkert de högsta lönerna. Och såklart räcker det med att vara en bra lagman för att bli en bra chef. Lite som på mitt förra jobb - är du läkare är du ju per automatik en fantastisk ledare enligt dem själva. Lite så.
Jag tycker det är en fantastisk utmaning att jobba med dessa människor som är så fast övertygade om att lön och utbildning är det enda som gör arbetsplatsen värd att söka sig till. Hur svårt det är att få folk att inse att gå fler utbildningar inte på långa vägar alltid behöver betyda utveckling? Och att det faktiskt går att skapa attraktiva arbetsplatser utan höjda löner. På IKEA har medarbetarna låga löner men älskar sitt jobb. Det man kräver är inte högre lön utan personlig och karriärmässig utveckling. Och genom idogt arbete med ledarskap får IKEA medarbetarna att brinna för sitt jobb och längta dit trots att arbetsuppgifterna är upp-packning och palldragarkörning. Även om de som jobbar på IKEA inte investerat så många år i studier så vägrar jag att tro att det är lönen som gör en arbetsplats attraktiv.
Och jag funderade på olika paralleller. Någon från ett annat land som sa på radion häromdan: "I Sverige innebär rikedom att man har gott om pengar men i mitt land innebär det att man har många vänner. För mig är Sverige ett fattigt land. Människor är så ensamma här."
Jag är så lyckligt lottad som just nu faktiskt får vara på en arbetsplats med ett glatt gäng som jobbar med just de här utmaningarna. Vilken privilegium. Trots att vi inte har långa gardiner.
Jag tycker det är en fantastisk utmaning att jobba med dessa människor som är så fast övertygade om att lön och utbildning är det enda som gör arbetsplatsen värd att söka sig till. Hur svårt det är att få folk att inse att gå fler utbildningar inte på långa vägar alltid behöver betyda utveckling? Och att det faktiskt går att skapa attraktiva arbetsplatser utan höjda löner. På IKEA har medarbetarna låga löner men älskar sitt jobb. Det man kräver är inte högre lön utan personlig och karriärmässig utveckling. Och genom idogt arbete med ledarskap får IKEA medarbetarna att brinna för sitt jobb och längta dit trots att arbetsuppgifterna är upp-packning och palldragarkörning. Även om de som jobbar på IKEA inte investerat så många år i studier så vägrar jag att tro att det är lönen som gör en arbetsplats attraktiv.
Och jag funderade på olika paralleller. Någon från ett annat land som sa på radion häromdan: "I Sverige innebär rikedom att man har gott om pengar men i mitt land innebär det att man har många vänner. För mig är Sverige ett fattigt land. Människor är så ensamma här."
Jag är så lyckligt lottad som just nu faktiskt får vara på en arbetsplats med ett glatt gäng som jobbar med just de här utmaningarna. Vilken privilegium. Trots att vi inte har långa gardiner.
Kommentarer
Trackback
