uraskanielden

Med anledning av ett möte med en anställd på Hovrätten i Malmö skulle jag jobba från verkets lokaler i samma byggnad idag. I och med att jag inte hade passerkort (ännu :-) kunde jag inte gå in genom personalingången utan fick gå via huvudentrén.

Till skillnad från förra gången jag besökte domstolen var det fullt säkerhetspådrag. Jag blev fnissig för direkt innanför dörrarna i den pampiga byggnaden stod fyra biffiga vakter och en larmbåge. (kom genast att tänka på vår personalfest 2008 när vi hade tema charter och ställt upp en larmbåge vid det som skulle föreställa gaten till flygplanet.)

En av vakterna skrek (nästan, åtminstone pratade väldigt högt) med Kajan-dialekt:

LEGITIMATION!

Jag halade upp körkortet (fortfarande rätt fnissig).
"Måste jag gå igenom den där?" sa jag och pekade på bågen. "Jag jobbar på Domstolsverket".
"Nä" sa vakten. "Du kan gå här vid sidan".



Det var spännande att äntligen få vara lite i verkligheten. Man undrar ju rätt mycket när man sitter där på jobbet och knappar på sin dator och folk lider i världen, vad man egentligen gör här och om man inte kan ha något bättre för sig. Och jag förstår min kollega som är fd personalchef och en riktig HR-människa (en av de få på mitt jobb) som sa för nån vecka sen:

"Ja du kanske tycker jag är knäpp som vill ut i världen och jobba med människor som verkligen lider och är i kris och nöd". Och jag svarade "Varför jag skulle tycka det?" För om man har varit personalchef i tjugo år och haft alla så kallade "svåra" samtal med människor som egentligen har det ganska bra. Medarbetare som klagar över att de inte får jobba från Skåne en dag i veckan eller att de har för låg lön. Några kanske måste sägas upp och någon har missbruksproblem. Men förhållandevis är det en helt annan typ av problem än de i den riktiga världen. Inte konstigt att man längtar efter nya utmaningar då och att få göra något som är verkligen meningsfullt.

Fast det är klart. Det är ju lätt att säga att det är spännande att få en glimt av den riktiga världen när man tryggt kan heja på vakten (och även fnissa lite) och sen gå in på sitt trygga, flashiga rum, dra igen skjutdörren av glas, koppla i sin dator och stänga in sig i den värld man helst känner för att befinna sig i.