uraskanielden

Jag är på banan igen. Mitt liv har äntligen fått en mening efter ett halvår av harvande och sökande efter meningsfullhet. T hade rätt. Mitt patientarbete under handledning ska äntligen bli av. Steg1:an som jag äntligen kan ta upp. För idag har jag äntligen träffat min handledare.

Och jag är inget UFO-längre. Och ingen alien. Det finns fler som jag! Jag hade glömt hur det kunde kännas; kontakten med "den världen". Någon som tycker det är meriterande att ha gått i analys och som förstår vad det innebär. Vad det är att utvecklas.

"Jag behöver inte läsa några romaner alls" sa min handledare psykoterapeuten. "Människors berättelser finns här hela tiden och de är på riktigt".

Å vad jag längtar efter att få börja igen. Och snart, snart är jag där. Åh vad jag älskar livet då.