Utflykt och sen rauka vägen hem
Näst sista dagen åkte vi på utflykt med våra nya bekantskaper med picknickkorgar runt på ön. När vi slagit oss ner på en filt ute vid Hoburgen (som vi nu besökte för andra gången) kom vi in på samtal om sommarställen i Bohuslän. Det visade sig att mina nyvunna sysslingar har hus på samma lilla grusväg som min mamma och hennes man utanför Orust. Världen är verkligen liten - och vad kul vi ska ha!
Vi såg även farmors mammas grav, barndomshem, holmhällar och annat. Jag åkte med min andra farbror, BJ den dan. De är olika de två bröderna.
Jag var lite angelägen om att kolla in kyrkor.
"Jag gillar den här typen av kyrkor som är på Gotland", sa jag. "Kanske en sån typ som man kan gifta sig i. Dock kanske det vore en idé att hitta någon att gifta sig med först.."
"Varför då", undrade farbror. "Då vet du ju vad du har att gå efter när du träffar någon. Vill han inte gifta sig i en kyrka på Gotland så får det vara".
Släktträffen kom på något sätt kom av sig nästa dag med anledning av att halva sällskapet åkte hem och en smärre del blev osams. När jag satt nere på stranden i Visby i väntan på att färjan skulle gå och att min fars kära syskon skulle återvända från ett museum som min något ansträngda ekonomi fått mig att avböja från ringde jag mamma. Hon som hängt ihop med pappa och hans familj sen hon var tretton var förstås nyfiken på hur det hade varit:
"Jo", sa jag. "Först tjafsade FF och BJ. Sen kom K och sa till dem att de skulle skärpa sig och då blev de sura på honom för de inte tålde att bli tillrättavisade."
"Det låter ju precis som vanligt", sa mamma. "Men det låter som du haft det bra".
Jag hade haft det bra och jag ville inte alls tillbaka till "Sverige" efter det här.
"Tur att du och jag är de enda som är normala i släkten", sa jag till K och blinkade när vi satt på båten. Det var efter att jag hade fått följa FF, som totalt saknar lokalsinne, till toaletten och säga "HÖGER sen när du ska tillbaka" jättetydligt och undrat hur hon klarat sig i livet. K sa att han också undrat ibland men att det ju uppenbarligen gått ganska bra för henne...
Det var i alla fall roligt att ha fått lära känna min äldste farbror lite bättre. Jag är som gladast över det.
Vi såg även farmors mammas grav, barndomshem, holmhällar och annat. Jag åkte med min andra farbror, BJ den dan. De är olika de två bröderna.
Jag var lite angelägen om att kolla in kyrkor.
"Jag gillar den här typen av kyrkor som är på Gotland", sa jag. "Kanske en sån typ som man kan gifta sig i. Dock kanske det vore en idé att hitta någon att gifta sig med först.."
"Varför då", undrade farbror. "Då vet du ju vad du har att gå efter när du träffar någon. Vill han inte gifta sig i en kyrka på Gotland så får det vara".
Släktträffen kom på något sätt kom av sig nästa dag med anledning av att halva sällskapet åkte hem och en smärre del blev osams. När jag satt nere på stranden i Visby i väntan på att färjan skulle gå och att min fars kära syskon skulle återvända från ett museum som min något ansträngda ekonomi fått mig att avböja från ringde jag mamma. Hon som hängt ihop med pappa och hans familj sen hon var tretton var förstås nyfiken på hur det hade varit:
"Jo", sa jag. "Först tjafsade FF och BJ. Sen kom K och sa till dem att de skulle skärpa sig och då blev de sura på honom för de inte tålde att bli tillrättavisade."
"Det låter ju precis som vanligt", sa mamma. "Men det låter som du haft det bra".
Jag hade haft det bra och jag ville inte alls tillbaka till "Sverige" efter det här.
"Tur att du och jag är de enda som är normala i släkten", sa jag till K och blinkade när vi satt på båten. Det var efter att jag hade fått följa FF, som totalt saknar lokalsinne, till toaletten och säga "HÖGER sen när du ska tillbaka" jättetydligt och undrat hur hon klarat sig i livet. K sa att han också undrat ibland men att det ju uppenbarligen gått ganska bra för henne...
Det var i alla fall roligt att ha fått lära känna min äldste farbror lite bättre. Jag är som gladast över det.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Vilken fin reseskildring! Det hade varit så roligt att vara med. Faktiskt, tror jag att jag skulle kunna ha tillfört något, lite.?!
Kram, mamma
Trackback
