Fårö och väderkänningar
Något av det trevligaste med den här gotlandstrippen var alla intressanta samtalsämnen vi hade i bilen. Det gjorde att vi sällan hoppade ur utan avhandlade det mesta rullande. Dessutom hade jag min dator med och kunde googla på alla spännande frågor och undringar som kom upp om Gotlands uppkomst och annat. Dessutom är det någonting med att åka och samtal. Det blir något bra av det när man är några tillsammans på väg någonstans och samtidigt så i ett samtal.
Resmålet för dag två var Fårö. Det regnade och var ganska kyligt.
"B blir irriterad när det är lågtryck", sa K om sin fru.
"Ja det är något med lågtryck", svarade hon.
Jag blev fnissig. Jag minns i somras när ett par jättefina vänner från Uppsala var och hälsade på och en av dem sa att han hade "väderkänningar" i foten. Alltså, han kunde känna i sin ena fot om det blev lågtryck. Vi skrattade åt det då men om det nu ligger något i det då kanske vi kunde klura ut vad det handlar om.
"Och när det är fullmåne", fortsatte B. "Då händer något".
"Jag vet inte vad det är med fullmåne", sa jag. "Det låter ju helknas men när jag jobbade på IKEA var det många i personalen som sa att kunderna var extra otrevliga och omedgörliga när det var just fullmåne. De i personalen kände förstås inte till det förrän efteråt, när de kollat upp det. Men det stämde jämt. Jag tror i alla fall inte på det".
"Fast egentligen är det inte så konstigt", hävdade B. "Allt det här med ebb och flod och månens dragningskraft. Det måste ju påverka även oss människor. Vi har ju en massa vatten i oss och vår egen vattennivå kanske ändras".
Vad är det med vattennivån som gör oss just sura och irriterade? Jag hittade inget statistiskt säkerställt svar på den frågan utan får nog forska vidare i det. Åh - jag vill veta mer om vad som händer inom oss och om all yttre påverkan.
Bilkön till Fårö var lång. Det är många som vill över till ön som har ett helt annat landskap än resten av Gotland. Faschinerande på ett sätt. Gotlands landskap är verkligen skiftande. Vi åkte ut till fyren och så försökte vi hitta Ingmar Bergmans gård men utan resultat. Den är verkligen väl gömd. Tänk att ha hus här, det tar halva semestern att bara ta sig ut hit. Men vill man bo ensligt så kanske man valt rätt.
Jag tror det var lågtrycket i kombination med de intressanta samtalsämnena som gjorde att vi fem timmar senare istället tog en mycket sen lunch med crêpes vid Donners plats utanför hotellet och en ännu senare middag ungefär tio meter bort.
Resmålet för dag två var Fårö. Det regnade och var ganska kyligt.
"B blir irriterad när det är lågtryck", sa K om sin fru.
"Ja det är något med lågtryck", svarade hon.
Jag blev fnissig. Jag minns i somras när ett par jättefina vänner från Uppsala var och hälsade på och en av dem sa att han hade "väderkänningar" i foten. Alltså, han kunde känna i sin ena fot om det blev lågtryck. Vi skrattade åt det då men om det nu ligger något i det då kanske vi kunde klura ut vad det handlar om.
"Och när det är fullmåne", fortsatte B. "Då händer något".
"Jag vet inte vad det är med fullmåne", sa jag. "Det låter ju helknas men när jag jobbade på IKEA var det många i personalen som sa att kunderna var extra otrevliga och omedgörliga när det var just fullmåne. De i personalen kände förstås inte till det förrän efteråt, när de kollat upp det. Men det stämde jämt. Jag tror i alla fall inte på det".
"Fast egentligen är det inte så konstigt", hävdade B. "Allt det här med ebb och flod och månens dragningskraft. Det måste ju påverka även oss människor. Vi har ju en massa vatten i oss och vår egen vattennivå kanske ändras".
Vad är det med vattennivån som gör oss just sura och irriterade? Jag hittade inget statistiskt säkerställt svar på den frågan utan får nog forska vidare i det. Åh - jag vill veta mer om vad som händer inom oss och om all yttre påverkan.
Bilkön till Fårö var lång. Det är många som vill över till ön som har ett helt annat landskap än resten av Gotland. Faschinerande på ett sätt. Gotlands landskap är verkligen skiftande. Vi åkte ut till fyren och så försökte vi hitta Ingmar Bergmans gård men utan resultat. Den är verkligen väl gömd. Tänk att ha hus här, det tar halva semestern att bara ta sig ut hit. Men vill man bo ensligt så kanske man valt rätt.
Jag tror det var lågtrycket i kombination med de intressanta samtalsämnena som gjorde att vi fem timmar senare istället tog en mycket sen lunch med crêpes vid Donners plats utanför hotellet och en ännu senare middag ungefär tio meter bort.
Kommentarer
Trackback
