uraskanielden

I morse poppade den delikata frågan upp. En fråga som är ytterst aktuell med tanke på att t ex region Skåne numera enbart ska upphandla KBT som terapimetod: Vilket ansvar har arbetsgivaren när det gäller att få tillbaka en medarbetare i arbete? Hur mycket ska det få kosta och hur lönsamt är det på kort och lång sikt att arbetgivaren bidrar till att medarbetaren får ta del av olika former av (samtalsterapeutisk) behandling? 

Låt säga att en medarbetare får svåra utmattningssymtom, "går in i väggen". Det är naturligtvis inte bara en grej som gör att man blir utbränd, vågar jag påstå. Så klart inte enbart att du har det tufft på jobbet; arbetsbelastningen, avsaknaden av möjligheten att påverka att se sammanhang och mening mm utan också hur du har det utanför jobbet, hur du hanterar dig själv och andra, känslan av sammanhang även här, din självkänsla och ditt sociala liv. Självklart är din historia också en stor pusselbit i allt detta. 


 In Treatment - or not?


Men om det inte fungerar på jobbet på grund av för höga krav i förhållande till vad man klarar av, om man inte ser någon mening i sitt arbete, inte får det stöd man behöver för att utföra arbetsuppgifterna och själv inte kan sätta gränser kan det naturligtvis vara en bidragande orsak till en krasch.

Då kan jag inte låta bli att undra över arbetsgivarens ansvar när det gäller att få den "utbrända" tillbaka i arbete. Ska arbetsgivaren enbart se till de faktorer som är direkt kopplade till jobbet och finns de? Exempelvis; låt säga att en person mår dåligt på arbetsplatsen och utvecklar därför ett symtom som gör att han eller hon måste "slippa", t ex fobi för att åka hiss och att det bara finns hissar på arbetsplatsen. Då kan medarbetaran få ett antal timmar i KBT och "jobba bort" besvären. Kortsiktigt jättebra. Symtomen försvinner och det blir en liten kostnad för arbetsgivaren och synliga resultat. Medarbetaren är åter i arbete. Jättebra och effektivt! Att problemen sedan med all säkerhet tar sig andra uttryck och att medarbetaren ett halvår senare på nytt måste sjukskrivas är en annan sak. För det andra är det ju ganska ovanligt att en person utvecklar en specifik fobi - eller att det finns ett specifikt problem att jobba med.

Hur gör vi då? När allt visar sig bero på tusen saker och yttrar sig i förtvivlan och ångest och det bara är ett enda virrvarr av saker som gör att man inte kan gå till jobbet? När allt går in i vartannat som livet gör.

Du kan inte ta bort nedersta våningen i ett hus för då rasar det.

Ska en arbetsgivare överhuvudtaget vara skyldig att bidra till en långsiktigt uppbyggande behandling? Har arbetsgivaren ett ansvar att satsa långsiktigt på sina medarbetare? - vilket blir resultatet av en psykodynamisk behandling. Ska man se till långsiktig arbetstid eller till samhällsnytta: "Nja här jobbar ändå folk max två år så det är inte lönsamt..." eller "Jo men vi måste se till att folk mår bra och jobba förebyggande så att vi förhindrar ohälsa hos personen så att den kan bidra med produktiva barn och barnbarn som blir lönsamma för oss och för samhället.."

Och hur många terapitimmar ska en arbetsgivare då bekosta? Och ska man sätta en person i femton timmars terapi när man vet att det inte räcker för personen? Ska man våga sätta in en psykodynamisk behandling där arbetsgivaren kommer att ha en medarbetare som är tillbaka i arbete och som kommer att kunna bli kvar där? Är inte det mer lönsamt än en medarbetare som åter är sjukskriven efter ett halvår? Vad är det som är så skrämmande med att inte se resultat med en gång? Är det inte värt att satsa på att ha en arbetsplats där medarbetarna stannar kvar?

Om jag ser att allt hänger ihop och att jag inte kan skilja ut något specifikt arbetsrelaterat. Om jag vet att en medarbetare har en knackig historia, social problematik utanför jobbet och en komplicerad personlighet och som gör och alltid gjort ett utmärkt högt uppskattat jobb. Om personen går in i väggen - vilka skyldigheter har jag  som arbetsgivare att bidra till en långvarig terapi för att få tillbaka en min kollega så att han eller hon har möjlighet att komma tillbaka och stanna kvar utan att bli sjukskriven på nytt? Eller ska jag bara sätta in KBT för som spel för gallerierna - att visa att jag gjort något, fast jag vet att det ungefär är som att bota "grisen" med alvedon?