uraskanielden

Häromdan lade jag märke till min chefs klocka just för att den är väldigt lik min egen. Jag var på väg att säga något spontant om det som "åh vilken snygg klocka du har" men hejdade mig och tänkte att "oj vad hon måste bry sig". Så i morse på förmiddagsfikat när vi slog oss ner vid bordet sa hon det. Nästan lite som att hon visste att jag sett: "Har du lagt märke till att vi har nästan likadana klockor du och jag?"

"Ja" sa jag och blev både glad och förvånad. "Jag fick den här av mitt ex när jag fyllde 25". "De är fina de där för de är så tidlösa" sa jag och log. "Trots att den här är från ur-tiden." 

"Jag tycker det är roligt för det finns så många klock-skämt" fortsatte jag sen när alla var samlade kring bordet och chefen berättat intressanta anekdoter om klockor och urmakare.





Då när jag sagt så tittade hela gruppen frågande på mig (utom D som fnissade lite). Och jag var en alien.

URsäkta mig men om de bara visste hur många klock(rena)-ordvitsar som bubblade inom mig. Men tiden var inte inne för klock-skämt. Man kan inte berätta dem i UR och skUR. Tid och otid. Skicka dem till URuguay. URbanisera dem. Här måste finnas någon URolog eller fd kirURg att berätta för annars får jag ta det med URsula. Men jag kände att allt skulle bara URarta och alla skulle bli helt URsinniga om jag skulle försöka. Har sån otUR. Så jag tänkte äta lite bulg-UR. (Nä, USCH vad dåligt, nu har det verkligen spårat UR.)

Jorå satte... Bilen går bra ja. Ja ja jo jo, det blev väder i dag igen.

Men jag tänker att det finns några människor som tycker såna här ordvrängningar är kul. Som en gammal professor i radiofysik som jag lärde känna under min studietid. Undrar vad han skulle tycka om det här...