Den enda karamell jag kan liknas vid är turkisk peppar
"Du ser ut som en karamell" sa en kollega, jag sprang på igår på väg till stationen och Sthlm för en utekväll med JP och gänget. "Som en karamell".. Jag vet inte vad hon lägger i begreppet men jag antar att det var en komplimang. Jag kan bara inte låta bli, att lite autistiskt, se bilden av mig själv som karamell: En ljusrosa grej med hård yta och under det hårda skvalpar ett sötsliskigt, halvfluffigt innanmäte.
Tyvärr är det så att när karamellen kommer i kontakt med vätska som t ex vin och sprit smälter den och då krävs det bara ett litet litet bett från en förförisk person för att ytan ska spricka och den rosa massan sipprar ut. Kruxet är bara att det finns alldeles för få personer med förmåga att fånga upp och ta hand om rosa fluff, så det gäller att försöka bevara det där skalet. Ja lite så.
Jag tror förresten inte att min kära kollega skulle sagt samma sak om hon mött mig hemvinglandes på cykeln klockan åtta i morse. Den enda karamell hon skulle likna mig vid då är nog turkisk peppar i så fall.
Hur som helst. Det var en utekväll som heter duga - nästan som Louise Boije af Gennäs bok "Ta vad man vill ha" där tusen saker händer under en och samma natt. Först gratismat på BMB på Birger Jarlsgatan. Sedan raskt vidare till Kung Carls bakficka (tror jag det heter). Dyrt vin och en rolig tävling om en hotellnatt. Ingen vann men jag och S bestämde att vi skulle bli sambos. Två singlar ihop i Vasastan! Sen vidare till Cliff Barnes vid Odenplan, dans och dallaslåten.
Karamellen var fortsatt intakt på Cliffan. Faktiskt även efter att charmören: T, dykt upp. Och vips var vi på väg i taxi till SpyBar (jag och JP, charmören och hans tre polare, de andra tjejerna hade droppat av). Jag skulle naturligtvis ha mat och fick förklara för alla inkompetenta människor :-) vad en halv special är. Nu är det nog bekräftat att den halva specialen är utdöd. Jag fick en prisvärd tunnbrödrulle "till östermalmspris", som T:s kompis uttryckte det. Sjuttiotvå kronor. När jag tänker på barrundan och att vi drack minst ett glas vin på varje ställe förstår jag att jag verkligen behövde mat nu.
Jag var mest förundrad över hur allt bara händer när man struntar i att försöka styra sitt liv
T tog oss först in på baren bredvid Spy Bar och sen in till Spy Bar, förbi den långa kön och avspärrningen till VIP-sofforna. Han har tydligen jobbat där när han pluggade och verkade känna varenda kotte.
Jag var förundrad över hur allting bara händer när man släpper på kontrollen och struntar i att försöka styra sitt liv. Jag hängde inte riktigt med. Jag funderade på T:s kompis som ensam tagit beslutet att bryta med sin pingstkyrka trots att alla hans vänner var kvar i det och inte ville veta av honom. Och jag funderade över hur det är att jobba som bartender på SpyBar. "Det är så mycket man får se", sa T. Och jag tänker att ja det är det nog - och vad man får se händer med människor när de dricker. Och alla snygga unga tjejer som hängde efter T och som han på något omtänksamt sätt verkar så mån om.
Och sen hux flux efter tre timmar skulle JP hem och eftersom jag för länge sen övergivit tanken att försöka hinna med nattbussen och det var ytterligare någon timme tills första tåget hem fick jag anpassa mig till ett par timmars sömn hos henne i Västra Skogen. Det kändes konstigt. Jag vet inte om jag ville stanna egentligen med T. Kanske var min karamellyta för hård trots alla drinkar eller så har jag svårt att ta hand om mitt rosa fluff själv just nu och vill därför inte dela det med någon alls. Hm.
Jag lämnar aldrig ut mitt visitkort på krogen
Jag fick skynda mig iväg. Jag har bestämt mig för att ALDRIG lämna ut mitt visitkort till någon på krogen. Nu kom jag på att jag faktiskt hade några kort i väskan av någon anledning. Så jag gav honom kortet. Tror jag. Ett kort gav jag honom i alla fall. För jag vet att jag hade fem kort i handväskan. Ett par egna, min fd chefs, ett från en av utredarna på mitt jobb och en kollega på min egen avdelning. (Jag har haft dem i väskan av någon anledning, tänkt ta ur dem, glömt bort det och så har det bara blivit så att de legat kvar.) I dag när jag tittade i handväskan låg det fyra kort där: Min fd chefs, min kollegas och ett par av mina egna. Bra jobbat!
Charmören har inte ringt idag. Inte till mig i alla fall.
Tyvärr är det så att när karamellen kommer i kontakt med vätska som t ex vin och sprit smälter den och då krävs det bara ett litet litet bett från en förförisk person för att ytan ska spricka och den rosa massan sipprar ut. Kruxet är bara att det finns alldeles för få personer med förmåga att fånga upp och ta hand om rosa fluff, så det gäller att försöka bevara det där skalet. Ja lite så.
Jag tror förresten inte att min kära kollega skulle sagt samma sak om hon mött mig hemvinglandes på cykeln klockan åtta i morse. Den enda karamell hon skulle likna mig vid då är nog turkisk peppar i så fall.
Hur som helst. Det var en utekväll som heter duga - nästan som Louise Boije af Gennäs bok "Ta vad man vill ha" där tusen saker händer under en och samma natt. Först gratismat på BMB på Birger Jarlsgatan. Sedan raskt vidare till Kung Carls bakficka (tror jag det heter). Dyrt vin och en rolig tävling om en hotellnatt. Ingen vann men jag och S bestämde att vi skulle bli sambos. Två singlar ihop i Vasastan! Sen vidare till Cliff Barnes vid Odenplan, dans och dallaslåten.
Karamellen var fortsatt intakt på Cliffan. Faktiskt även efter att charmören: T, dykt upp. Och vips var vi på väg i taxi till SpyBar (jag och JP, charmören och hans tre polare, de andra tjejerna hade droppat av). Jag skulle naturligtvis ha mat och fick förklara för alla inkompetenta människor :-) vad en halv special är. Nu är det nog bekräftat att den halva specialen är utdöd. Jag fick en prisvärd tunnbrödrulle "till östermalmspris", som T:s kompis uttryckte det. Sjuttiotvå kronor. När jag tänker på barrundan och att vi drack minst ett glas vin på varje ställe förstår jag att jag verkligen behövde mat nu.
Jag var mest förundrad över hur allt bara händer när man struntar i att försöka styra sitt liv
T tog oss först in på baren bredvid Spy Bar och sen in till Spy Bar, förbi den långa kön och avspärrningen till VIP-sofforna. Han har tydligen jobbat där när han pluggade och verkade känna varenda kotte.
Jag var förundrad över hur allting bara händer när man släpper på kontrollen och struntar i att försöka styra sitt liv. Jag hängde inte riktigt med. Jag funderade på T:s kompis som ensam tagit beslutet att bryta med sin pingstkyrka trots att alla hans vänner var kvar i det och inte ville veta av honom. Och jag funderade över hur det är att jobba som bartender på SpyBar. "Det är så mycket man får se", sa T. Och jag tänker att ja det är det nog - och vad man får se händer med människor när de dricker. Och alla snygga unga tjejer som hängde efter T och som han på något omtänksamt sätt verkar så mån om.
Och sen hux flux efter tre timmar skulle JP hem och eftersom jag för länge sen övergivit tanken att försöka hinna med nattbussen och det var ytterligare någon timme tills första tåget hem fick jag anpassa mig till ett par timmars sömn hos henne i Västra Skogen. Det kändes konstigt. Jag vet inte om jag ville stanna egentligen med T. Kanske var min karamellyta för hård trots alla drinkar eller så har jag svårt att ta hand om mitt rosa fluff själv just nu och vill därför inte dela det med någon alls. Hm.
Jag lämnar aldrig ut mitt visitkort på krogen
Jag fick skynda mig iväg. Jag har bestämt mig för att ALDRIG lämna ut mitt visitkort till någon på krogen. Nu kom jag på att jag faktiskt hade några kort i väskan av någon anledning. Så jag gav honom kortet. Tror jag. Ett kort gav jag honom i alla fall. För jag vet att jag hade fem kort i handväskan. Ett par egna, min fd chefs, ett från en av utredarna på mitt jobb och en kollega på min egen avdelning. (Jag har haft dem i väskan av någon anledning, tänkt ta ur dem, glömt bort det och så har det bara blivit så att de legat kvar.) I dag när jag tittade i handväskan låg det fyra kort där: Min fd chefs, min kollegas och ett par av mina egna. Bra jobbat!
Charmören har inte ringt idag. Inte till mig i alla fall.
Kommentarer
Trackback
