uraskanielden

Det hände en intressant grej igår. Det är intressant just för att jag varit med om liknande saker inom loppet av två veckor. Och jag börjar lacka. Svartsjuka flickvänner: En man, kanske 45, kom fram till mig när jag stod i baren. Vi började prata och han berättade att han jobbar som konstnär och artdirector och det visade sig att våra arbetsplatser ligger i samma hus. Då kom en kvinna i hans ålder fram och jag förstod att det var hans partner och jag frågade "är du också konstnär?" Då blev hon jätteaggressiv och sa att hennes snubbe var minsann inte konstnär och om han sa det var det bara ett raggningsknep. Jag blev paff och backade men hon gick på och jag försökte verkligen smita därifrån. Hon kände nog att hon var otrevlig, och ville rädda situationen samtidigt som hon fortsatte gå på och frågade om jag ville ha ett glas vin. Jag sa nej tack och lyckades till slut fly fältet. Men sen blev jag så irriterad. Förra veckan var jag på ett bröllop där två tjejer fick för sig att jag stötte på deras killar (jag hade den ena killen till bordet och det var ju inte mitt fel att jag blev placerad där och det är ju lite svårt att sitta en hel middag utan att prata med den som sitter bredvid en) och var direkt otrevliga mot mig:

Kan det få vara ok att vistas ute trots att man är singel? Är det en allmän uppfattning att alla singlar är ute för att sno folks partner? VAD ÄR DET FÖR SYN PÅ SINGLAR EGENTLIGEN? Vad har folk för otrygga relationer om de inte vågar gå ut på krogen tillsammans utan att misstänka att partnern ska bli uppraggad av någon annan? Är det förresten inte dax att ifrågasätta sin relation i så fall?

Och har någon tänkt på att det faktiskt vara så att till och med jag som singel enbart går ut för att träffa folk och ha trevligt och inte för att ragga upp någon. Men folk tycks glömma det.