En cykelkrasch på grus låter rätt mycket när det förövrigt är tyst halv 4 på morgonen
Nu kommer jag till det mest intressanta. Nattmaten. Traditionen. Vanan eller rättare sagt ovanan. Vet inte men det har blivit maniskt och inte alls bra. Men i går var det lite kul. Jag cyklade hem från Plock (världens trevligaste ställe) runt tretiden (tror jag) och just när jag passerade Statoil på Svartbäcksgatan fick jag sånt ohyggligt sug efter lösgodis och korv med mos. Mmm, tänk när jag jobbade i gatukök och åt det där goda pulvermoset. Jag bestämde mig för att en "halv special" är vad jag måste ha just nu.
"En halv special tack"
Tjejen bakom disken tittade helt frågande på mig:
"Vad är det?"
Åh herregud, hur kan man jobba på mack utan att veta vad halv special är, när dessutom den världsberömda Sibylla-Månkarbogrillen bara ligger fyra mil bort?
"Korv med bröd och mos" sa jag och tjejen tittade på mig som om jag kom från yttre rymden.
Jag fick en mosbricka och en korv med bröd vid sidan om. När jag jobbade i gatukök hade folk blivit vansinniga om de fått moset under korven men det var bara att bita ihop. Det mest INTRESSANTA i detta är att jag faktiskt BRYR mig så himla mycket om mosets placering. Det är bara att inse att korvkulturen håller på att dö ut. Att den yngre generationen inte bryr sig om eller gillar halv special. Och att jag inte tillhör den yngre generationen.
Jag hoppade upp på cykeln och försökte balansera korv och mosbricka i ena handen samtidigt som jag försökte äta av moset. Det gick bra när jag cyklade längs stora vägen och genom rondellen utanför men så där när jag kom hem och skulle stanna till vid cykelstället. Då insåg jag - försent - att jag måste ha båda händerna på styret för att kunna stanna och hoppa av. Mosbrickan flög iväg och jag själv och cykeln hamnade i framstupa sidoläge på grusgången mitt utanför grannens fönster (som det fortfarande, eller redan, lyste i). En cykelkrasch på grus låter rätt mycket när det förövrigt är tyst kl halv fyra på morgonen.
Jag hoppas inte grannarna såg när jag kravlade runt för att hitta innehållet i min handväska som låg utspritt lite här och där. Men det är ju knappast troligt att de missade händelsen. Jag har inte visat mig utanför dörren än i dag men det går knappast att undvika att gå ut längre...
"En halv special tack"
Tjejen bakom disken tittade helt frågande på mig:
"Vad är det?"
Åh herregud, hur kan man jobba på mack utan att veta vad halv special är, när dessutom den världsberömda Sibylla-Månkarbogrillen bara ligger fyra mil bort?
"Korv med bröd och mos" sa jag och tjejen tittade på mig som om jag kom från yttre rymden.
Jag fick en mosbricka och en korv med bröd vid sidan om. När jag jobbade i gatukök hade folk blivit vansinniga om de fått moset under korven men det var bara att bita ihop. Det mest INTRESSANTA i detta är att jag faktiskt BRYR mig så himla mycket om mosets placering. Det är bara att inse att korvkulturen håller på att dö ut. Att den yngre generationen inte bryr sig om eller gillar halv special. Och att jag inte tillhör den yngre generationen.
Jag hoppade upp på cykeln och försökte balansera korv och mosbricka i ena handen samtidigt som jag försökte äta av moset. Det gick bra när jag cyklade längs stora vägen och genom rondellen utanför men så där när jag kom hem och skulle stanna till vid cykelstället. Då insåg jag - försent - att jag måste ha båda händerna på styret för att kunna stanna och hoppa av. Mosbrickan flög iväg och jag själv och cykeln hamnade i framstupa sidoläge på grusgången mitt utanför grannens fönster (som det fortfarande, eller redan, lyste i). En cykelkrasch på grus låter rätt mycket när det förövrigt är tyst kl halv fyra på morgonen.
Jag hoppas inte grannarna såg när jag kravlade runt för att hitta innehållet i min handväska som låg utspritt lite här och där. Men det är ju knappast troligt att de missade händelsen. Jag har inte visat mig utanför dörren än i dag men det går knappast att undvika att gå ut längre...
Kommentarer
Trackback
