uraskanielden

I morse när jag kom till jobbet efter att ha varit hemma sjuk en vecka märkte jag att mitt skrivbord var lite väl nedsänkt. "Har någon suttit här när jag varit borta? Har de varit här och städat och ändrat? Varför då?"

Mina block och papper låg i en hög på bordet, inte som jag lämnat dem, men jag visste ju att D skulle in och kolla efter lite grejer när jag var borta så det var väl inget konstigt. 

Just när jag loggar in i datorn ser jag ny grannes namn som ligger kvar i inloggningsrutan.





Just då kommer D in på mitt rum och jag brister ut i skratt.

"Ny granne har varit här när jag har varit borta!"
"Han var här i torsdags" sa D. "Vi tyckte det var lite kul att du inte var här, han gjorde ju anspråk på sitt rum och fick inse att du hade tagit över det."

"OMG!" Hur hade jag hanterat det om jag varit där? Hade jag låtit honom ta tillbaka sitt rum eller hade han helt gentlemannamässigt sagt att han försöker hitta ett annat ställe att sitta och jobba på?

Jag tittade runt. Vilken arbetsmiljö har jag lämnat efter mig och tvingat ny granne att arbeta i? På skrivbordet och anslagstavlan. Där ligger all möjlig skit som en gammal läkerolask, ny grannes namnlapp som jag sparat till minne av honom (!) - hur pinsam får man bli???, artiklar om psykoanalysen, ett galet kort med recept på coleslaw och ett gammalt födelsedagskort från min syrra där hon skrivit à la nallen på bäbisspråk och klistrat fast en non-stop med ett par tejpbitar. Och på skrivbordet framför datorn sitter en post-it-lapp med texten "Tja bruden - vi ses på Flurran runt 17.30".

Jag kan lägga ner alla ambitioner att göra ett seriöst intryck på "ny granne" efter detta. 

Och stackars ny granne. Först får han kassler på förordnandet, blir av med sitt telefonnummer och när han kommer tillbaka för att jobba den tid han faktiskt har kvar då har den där mystiska psychobruden tagit över hans rum!