Freedom is what you do with what has been done to you

Vad handlade den om, dagen med författaren och psykoterapeuten Patricia Tudor Sandahl som föreläsare?

Den handlade om terapeutens och (även ledarens roll). Vad är viktigt för mig? "Vad får mig att växa och krympa som människa?" Den handlade om Patricias böcker och liv och innebörden i på några olika sätt också och meningen med ett liv. Om resurser."Freedom is what you do with what has been done to you". Hur ska jag kunna vara en bra terapeut om jag inte vet vad livet är? Den handlar om skrivande och hur mycket som händer när man skriver. Vad skrivandet sätter igång. Och att allt med hennes skrivande och hennes böcker kommer inifrån.

Och frågor om ett jobbigt och besvärligt liv är ett förutsättning för att man ska kunna lyckas som terapeut? För mig handlade den om kampen mot prestigen både som terapeut men även runtomkring, överallt, hela tiden.





Den handlar om vikten av de terapeutiska kunskaperna är i all arbetspsykologisk verksamhet. Att våga prata om det som faktiskt händer som en förutsättning för att kunna lösa ett problem - oavsett om det är i en relation mellan två personer eller i en grupp om femtio.

Den handlar om vägval i livet. Att öppna en dörr eller att välja att inte öppna den. Frågan om vägen väljer dig ibland. Men samtidigt vikten av att inte vara något offer för livet. Sen finns nya val bakom nästa dörr. Och hur viktigt det blir att någon ser ens potential - att få uppmuntran för sin egen utveckling. "Det där är du bra på!"

Den handlar om att en blick - ett möte kan förändra hela ens liv. Den handlar om tankar kring inte bara vad kan jag - vad vill jag utan också vart ska jag? Vad är jag här för? Den handlar om IQ - EQ och SQ; allt det där man måste ha för att vara en hel människa. Och det handlar om att det tar tid att uveckla och inse sina resurser och hur man rör sig över de här fälten.

Och den handlar om “det nakna oförställda välvilliga ansiktet – det enda som får oss att växa” det säger ju något om prestigens roll också tänker jag. Och att det äkta och sanna är det enda som håller i längden.

Det handlar om att ibland uppleva att man är steget före sig själv. Och ibland också steget efter. Att man ibland måste stanna upp och uppdatera sig själv. Var är jag nu i allt detta? Och Patricia är så brilliant och fascinerande. Och så mycket människa - så prestigelös. Modig. För den handlar också om hennes kamp med människors åsikter om att hon lämnat ut för mycket av sig själv.

Jag känner att jag häller ut barnet med badvattnet nu. Och ändå har jag inte fått med en bråkdel. Men det kanske måste få lägga sig lite innan jag tar upp de saker som betyder extra mycket för mig och som jag känner att jag måste fördjupa mig i. Men det här får bli mitt smörgåsbord, min utgångspunkt att dyka ner i och fiska upp saker kring och diskutera. Hur har jag kunnat leva fram till nu utan detta... Först nu inser jag vilket fattigt liv jag haft :-)

Nu ska jag fördjupa mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0