uraskanielden

Someone I am is waiting for courage
The one I want, the one I will become
Will catch me
 
Jag får en svindlande känsla i magen när jag läser det. Allt det bra kommer till en när man mår bra och är stark. Då blir man fångad. Dem som inte vågar leva blir inte heller fångade. De är inte tillräckligt modiga att ta emot livet. De ser det bara passera förbi men är inte själva "med". Så tolkar jag texten.
 
Som att fånga en fjäril. Det går inte. Om du vill uppleva fjärilen måste den fånga dig. 



Åh jag missade att publicera den här texten i somras. Så jag gör det nu.

Jag plockade ett hallon och på en gren i vildhallonbusken satt en fjäril. Jag betraktade den. Den var så ful på nära håll med spröt och snabel. Som om den inte längre var en fjäril utan bara en läskig insekt. Och jag tänkte att fjärilar ska inte ses på nära håll. De ska inte fångas och betraktas ingående. De ska upplevas flygande, fladdrande, bara som ett färgspel på håll. Och omöjliga att fånga. För annars dör det.
 
Som vi. Vi ska inte komma varandra nära. Vi ska bara beundra varandra på avstånd, låta lättheten fladdra förbi. Bevara våra drömmar där vi är vackra och charmiga, roliga, självsäkra och smarta.

Då det nära och nakna inte är vad vi har väntat oss. Ingen av oss kan fånga det vi vill ha för verkligheten är inte sån. Det finns ingen plats åt oss för det verkliga. I drömmen är jag en fjäril. Men framför dig, i det verkliga livet, är jag inget annat än en läskig insekt.

..
 
Jag ser en fjäril nere på gräset nu och jag vill lämna allt och bara rusa nerför trapporna och ut och följa den med blicken - vill inte att den ska försvinna ur min åsyn. Men det gör den innan jag hinner ut. Som du.
 
Och jag står inte ut med det.