En evighet, en kort sekund
Ett ögonblick
Oändlighet
Långt bortom allt
I evighet
Det omedvetna. Klassrummet som jag bloggade om i mars. Att glänta på dörren och se alla aktiviteter som pågår därinne. Drömmen. Och att sen veta att trots att jag stänger dörren och inte har tillgång till det som händer där i klassrummet så pågår aktiveteterna hela tiden. Men vi kan inte få till gång till det för det skulle vi inte stå ut med. Kaos är det. Ingen tid och inga strukturer finns. Det är svårt att förseställa sig men det är den omedvetna dimensionen.
Och de där mötena vi kan ha i det omedvetna. Vi säger att det är det omedvetna i alla fall för att kunna förklara... Mind to mind. När allt bara är magiskt. Moments of meeting. Ett ögonblick, en kort sekund. Och bortom allt i tid och rum. En evighet - oändlighet.
En person man kanske bara träffar en gång i ett kort möte och aldrig mer. Eller någon man bara har det där med - vad det nu är. När man bara är sig själv och allt bara flyter, språket, känslan. Man känner det starka, obehjälpliga och fängslande. Man kan inte förklara det. Och man bara måste acceptera att det är så.
Och det verkar inte vara meningen att man ska försöka hålla kvar det.
Oändlighet
Långt bortom allt
I evighet
Det omedvetna. Klassrummet som jag bloggade om i mars. Att glänta på dörren och se alla aktiviteter som pågår därinne. Drömmen. Och att sen veta att trots att jag stänger dörren och inte har tillgång till det som händer där i klassrummet så pågår aktiveteterna hela tiden. Men vi kan inte få till gång till det för det skulle vi inte stå ut med. Kaos är det. Ingen tid och inga strukturer finns. Det är svårt att förseställa sig men det är den omedvetna dimensionen.
Och de där mötena vi kan ha i det omedvetna. Vi säger att det är det omedvetna i alla fall för att kunna förklara... Mind to mind. När allt bara är magiskt. Moments of meeting. Ett ögonblick, en kort sekund. Och bortom allt i tid och rum. En evighet - oändlighet.
En person man kanske bara träffar en gång i ett kort möte och aldrig mer. Eller någon man bara har det där med - vad det nu är. När man bara är sig själv och allt bara flyter, språket, känslan. Man känner det starka, obehjälpliga och fängslande. Man kan inte förklara det. Och man bara måste acceptera att det är så.
Och det verkar inte vara meningen att man ska försöka hålla kvar det.
Kommentarer
Trackback
