uraskanielden

 Mycket jobb i dag, roligt och spännande och lite nervösa förberedelser för ett möte som jag ska prata på i morgon. Men strax före halv sju insåg jag att nu måste jag avrunda om jag ska hinna hem till min nya favoritserie "In Treatment". På med jackan, väskan... Men var är nycklarna? Jag hittade inte nyckelknippan! Kollade skrivbordet, vände ut och in på varenda fack i väskan, kollade bland träningskläderna och i träningsskorna (där hittade jag ju mobiltelefonen i vintras när jag trodde att den var borttappad och efter att jag hunnit spärra numret). Men inga nycklar syntes till. Jag kollade "öppet forum" på intranätet för att se om någon hade anmält ett par upphittade nycklar. Men nej, jo ett par men beskrivningen passade inte in på mina.

De fanns verkligen inte där. Som tur är kom jag på att jag har en extranyckel hos Em. Och att hon en gång sagt till mig att om jag skulle behöva den och hon inte var hemma så hänger den i deras nyckelskåp. Kruxet är bara att Em är i Norge. På hurtigrutt. I två veckor. Och jag såg mig själv ströva omkring på stan... Vart tar jag vägen nu? Vad kostar det att byta lås på dörren? Trettiotusen? Och min andra extranyckel ligger precis innanför dörren. Kul. Kan jag sova någonstans? Ska jag sova en natt i taget, runt hos alla på min enhet tills Em kommer hem och jag kan få min extranyckel? Och ska jag gå i samma sunkiga kläder till mötet i morgon eller till och med tills Em kommer hem? Och när kommer hon hem, om en vecka? Tur i alla fall att bilnyckeln inte hänger på knippan. Den har jag ju lämnat i från mig i Skåne tillsammans med min bil och ett punkterat däck. Men tänk så många tankar man hinner tänka på bara några sekunder.

Jag gick ner i cafeterian och kollade - inga nycklar. Kikade in bakom receptionsdisken. Nej, inget upphittat. Verkets kameror har säkert fångat mig nu och IS misstänker mig för något mystiskt...



Klockan hade hunnit bli sju och jag insåg att jag kunde glömma "In Treatment" i dag. Då slog det mig. Ems barn. De bor i stan. Jag fick tag i hennes dotter tillslut. Och hon hittade nyckeln som Em mycket riktigt hade hängt in i skåpet och märkt med mitt namn. Jag kunde komma dit och hämta nyckeln, det skulle bara ta trekvart att gå. Jag gick ut och förbi min cykel. Och där i cykellåset, som är ett grönt slanglås, hänger min nyckelknippa i den lilla, lilla cykelnyckeln. Den har hängt där hela dan. Kall och på vippen att trilla ur låset. Det såg helknäppt ut. Och folk måste ha sett det. Min cykel var ju i princip ensam kvar i cykelstället vid den tiden.

Jag missade "In treatment" och kände väl mest att jag var den som behövde en ordentlig behandling... Och i morgon ska jag alltså på mötet jag förberedde mig för i dag. Och rapportera om incidenter som olyckor på väg till och från jobbet under vintern. För vilka jag själv står för ca 90%.