Bara en florist tar så hårt i blommor
Psykosomatik var ämnet för dagen. Kan ett sargat psyke skapa kroppsliga sjukdomar och hur? Vi slog oss ner vi det ett bord för att starta eftermiddagens gruppdiskussion; jag, T, två socionomer och en kirurg. På bordet stod en vas med tulpaner och en i gruppen (som man skulle kunna tro att hon är mytoman om man inte har insett hur obeskrivligt smart och kunnig hon är och verkar ha gått igenom all skit en människa kan gå igenom) började klämma jättehårt på tulpanerna.
"Det är bara florister som tar så hårt i blommor" sa T.
"Just det och jag är ju även utbildad florist" sa den übersmarta. Inte otippat alltså.
Kirurgen fick syn på min blågrönröda arm:
"Får se på din arm" "Oj då, vem har slagit dig?"
Helt spontant utan att tänka mig för utbrast jag
"Åh om det ändå vore så väl, men jag har inte ens nån som kan slå mig."
Innan jag förstod vad jag hade sagt... och alla skrattade.
Och så började han klämma på armen. (Ungefär som en florist klämmer på blommor.)
Hur som helst. Det blev en intressant diskussion om ett nedsatt psyke kan skapa cancer, allergier, scolit... Jag som blivit fri från både nöt och pollenallergi under min tid i analys var kanske mer övertygad om just den delen än de andra. Men det blev väldigt provocerande, framförallt för läkarna när man kom in på scolit eller vad det heter (något med tarmen). Intressant också att det är så viktigt (speciellt för läkarna) att det finns mätbara resultat och att det ska vara statistiskt säkerställt för att man ska köpa det hela. Jag tror att man är dålig på att uppfinna mätmetoder, det är inte sätten att jobba på som är fel. Men bara för att man inte uppfunnit relevanta mätmetoder så måste man förkasta sätten att jobba.
Intressant också att en av läkarna hävdade att de personer som blir utbrända i regel inte har någon kontakt med sina känslor och lider av affektfobier.
Vi svävade ut i diskussionerna. Och det blev svårt att hålla en diskussion kring just det som stod i boken, även med anledning av att alla inte läst än. Tiden blev knapp. Och min färgglada arm kom på tal. Igen. Vi tyckte att vi skulle kunna använda oss av armen som en somatisk grej för att mörka att vi inte hunnit diskutera igenom dagens text ordentligt...
"Det är bara florister som tar så hårt i blommor" sa T.
"Just det och jag är ju även utbildad florist" sa den übersmarta. Inte otippat alltså.
Kirurgen fick syn på min blågrönröda arm:
"Får se på din arm" "Oj då, vem har slagit dig?"
Helt spontant utan att tänka mig för utbrast jag
"Åh om det ändå vore så väl, men jag har inte ens nån som kan slå mig."
Innan jag förstod vad jag hade sagt... och alla skrattade.
Och så började han klämma på armen. (Ungefär som en florist klämmer på blommor.)
Hur som helst. Det blev en intressant diskussion om ett nedsatt psyke kan skapa cancer, allergier, scolit... Jag som blivit fri från både nöt och pollenallergi under min tid i analys var kanske mer övertygad om just den delen än de andra. Men det blev väldigt provocerande, framförallt för läkarna när man kom in på scolit eller vad det heter (något med tarmen). Intressant också att det är så viktigt (speciellt för läkarna) att det finns mätbara resultat och att det ska vara statistiskt säkerställt för att man ska köpa det hela. Jag tror att man är dålig på att uppfinna mätmetoder, det är inte sätten att jobba på som är fel. Men bara för att man inte uppfunnit relevanta mätmetoder så måste man förkasta sätten att jobba.
Intressant också att en av läkarna hävdade att de personer som blir utbrända i regel inte har någon kontakt med sina känslor och lider av affektfobier.
Vi svävade ut i diskussionerna. Och det blev svårt att hålla en diskussion kring just det som stod i boken, även med anledning av att alla inte läst än. Tiden blev knapp. Och min färgglada arm kom på tal. Igen. Vi tyckte att vi skulle kunna använda oss av armen som en somatisk grej för att mörka att vi inte hunnit diskutera igenom dagens text ordentligt...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vad kul du skriver. Kan det vara ulcerös colit du menar? ;-) Puss
Trackback
