uraskanielden

Jag är tillbaka i stan. Och det känns... Såååå skönt att bara vara i vackraste, finaste Uppsala. Alla som bor här borde tänka på det varje dag - hur bra de har det. Öppna ögonen och titta sig omkring. Det borde vara förbjudet att inte lägga märke till solen som värmer upp området kring domkyrkan och Gustavianum och rensar bort alla skuggor där man går tidigt på morgonen. Och det borde vara straffbart att inte lägga märke till ån. Och de söta, söta broarna som sträcker sig över den glittrande vattenytan. Kyrktornen - som reser sig mot himlen och som syns över slätterna när man kör in mot stan. Jag vill säga till alla som bor här att de aldrig får glömma bort vilken fantastisk stad de bor i. Ingen får sluta tänka på det.




Och när jag tänker på det, jag har varit här halvtid nu. Jag har aldrig varit med om att det inte har ordnat sig men jag vill inte flytta igen. Men jag vet att det kommer att bli så och därför ska jag ska njuta varje dag jag har kvar i den här stan. Och tänka på det varenda gång jag går min väg till jobbet, Svartbäcksgatan, Linnégatan, förbi domkyrkan och upp mot universitetsbiblioteket. Jag ska tänka på det så mycket så att jag börjar älta och tröttnar och vill härifrån.

Men en dag när alla vill headhunta mig till ett fast jobb i trakten, då ska jag komma tillbaka och bo alldeles precis vid ån.