uraskanielden

I dag var jag och hälsade på på mitt förra jobb. Eller rättare sagt det jobb som jag är tjänstledig ifrån. Det var roligt. Ingen visste på förhand att jag skulle komma. Och jag visste inte heller vilka som var där och vilka som fortfarande var på semester. Det var väldigt tomt. Ingen satt i luckan så jag ringde på som vanligt. Lunchstängt har vi nu för tiden i alla fall tydligen (bra att vi fick igenom den idén) mellan 12 och 13. Men det kanske bara är på sommaren.

G poppade upp efter några sekunder. Och kände inte igen mig.

"Hallå, hur e läget? undrade jag och noterade ett gäng klisterlappar som det stod "besökare" på, innanför luckan. Jag hade drivit frågan om att införa ett besökssystem, under mina sista veckor på jobbet, efter önskemål från säkerhetsavdelningen. Alla andra myndigheter har ett system för att hålla koll på vilka som vistas i huset, vilket är nödvändigt ur olika säkerhetssynpunkter, ansåg både jag och säkerhetschefen. "Chefen" hade vägrat men uppenbarligen hade han fått ge sig för nu var systemet igång. Hoppas i alla fall att det fyller nån funktion trots att det verkar helt stenålders. Tanken är även att man skulle använda sig av den simplaste metod och signa i en loggbok när man kommer och går. Men det tyckte inte G behövdes i dag när vi skulle stå tre meter från receptionen och prata. Ingen verkade speciellt stolt över den här lapp-och loggboksgrejen.

Det var bara G, A och M där, chefen och resten av gänget var på semester. Allt var precis sig likt förutom Ms skägg som han hade rakat i något konstigt mönster. Det skulle nog vara så och är säkert coolt om man vänjer sig lite. Ha hade fått upp en text "genomgått hjärt och lungräddning" på sin dörr - det var också annorlunda från förr. Och det kan väl kanske vara bra att veta om någon skulle råka ut för något. Med tanke på det och som en parentes så står det ungefär såhär i en instruktion på mitt nuvarande jobb:

"Om någon skadar sig allvarligt ring ambulans,112. Eftersom många av läkarna här inte jobbat kliniskt på många år - försök inte i första hand låta dessa ingripa." Typ nåt sånt. Inte många arbetsplatser som har en sån instruktion.

O:s skrivbord var som vanligt mycket välstädat och där låg en prydlig att-göra-lista right in winkel på hans patologiskt ordningssamma vis. Jag skrev en lapp till honom (jättesned text, bara jag inte ställer till det för honom nu) om att jag ev kommer förbi nån mer gång i sommar.

Sen satte de tre herrarna igång och prata. Det verkar som om de inte får prata hemma för det var ingen hejd på det. Men det var ändå rätt trevligt. A berättade att jag tydligen fått igenom en annan av mina idéer efter att jag slutat. Men ingen hade fattat att den idén bara var på skoj:

Jag hade skämtsamt föreslagit att vi skulle ha cyklar med verkets logga att låna ut till besökare och medarbetare. Och chefen hade som vanligt vägrat. Men sen - efter att jag slutat - beordrade GD chefen att beställa in tre cyklar för besökare och andra, så han var så illa tvungen. Cykeln bokar man i Netwise och så kvitterar man även ut en hjälm. G, A och O hade minsann testcyklat hela vägen upp till A6 en lunch för att köpa hamburgare. (Det påminde mig om den cykeltävlig jag, G och den andra revisorn skulle vara med i härom året där vi skulle komma på ett namn på vårt lag. DOM som cyklar blev det och det var ju helrätt!!)

De är söta och gulliga och har stora hjärtan mina kollegor i Jönköping. De vill väl. De vill verkligen väl. Och jag kan sakna dem för det. Jag skrev även en lapp och la på chefens bord: "Synd att du inte var här - kommer förbi senare i sommar igen."

(fjäskfjäsk om jag nu måste komma tillbaka - fixa en anställning åt mig på Stockholmskontoret ;-) Bäst att aldrig nämna något om de idéer jag visst fått igenom... Och så hoppas jag att ingen av dem har tillgång till min bloggadress...