uraskanielden

I dag hände en kul grej. Vi hade introduktionsmöte för nyanställda. Alla hade inte hunnit samlas när min kollega riggade dator. När hon lämnade rummet för några minuter hängde sladdar lite lömskt mellan bord och vägg. En av de nyanställda såg risken att någon skulle snubbla så hon ställde en stol vid sladden så att man lätt skulle upptäcka hindret om man ville ta sig förbi den vägen.

Då sa en av de andra deltagarna:
"Då slår man sig ordentligt om man ska försöka ta sig förbi det där".
"Vadå, tyckte du att det var bra som det var innan eller? "
"Nänä det är bra så nu"
"Ja jag tänkte att du kanske var ortoped, så - yes!"

Jag skrattade jättemycket då och ingen av de andra verkade ha fattat riktigt hur kul det faktiskt var.

Säkert ingen som läser detta heller.

Sen fick jag syn på en pekpinne som hade som en pil i spetsen. Det var exakt en sån pekpinne vi hade i skolan på mellanstadiet. Och jag minns när vi var inne på rasten för att öva inför roliga timmen så brukade en av tjejerna sticka upp pinnen mot takplattorna som var ganska mjuka och det blev rätt mycket hål i dem med tiden. Och det dröjde inte länge förrän vår lärare fick syn på hålen. Men aldrig förstod hur de uppstått...