Ny i stan
Jag har flyttat nu. Kanat genom Sverige på en snötäckt isbana. I stort sett var jag enda bilen mellan Södertälje och Nyköping - i 40 km/h, med undantag för en och annan långtradare som körde om mig och virvlade upp snö så jag inte kunde se ett smack. Man ska ha respekt för vädret. Jag har det nu.
Men det ordnade ju sig. Och vi har haft kursavslut. Och jag har packat upp och kommit i ordning någorlunda. Det känns bra faktiskt, förutom att jag oroar mig lite över att den stad som jag lämnade för ca 15 år sen verkar ha krympt i folkmängd. Jag mötte max fem personer på gågatan idag när jag gick till ICA. Antingen var alla invånare hemma bakfulla eller så har de flyttat med staden till Väla köpcentrum. Jag vet inte. Men jag hoppas att Helsingborg är mer folktätt på sommaren.
Det är långt till närmsta ICA. Säkert 700 meter och inte som jag är van vid med ett tvärs över gatan. Och då är det ändå närlivs som kostar skjortan och som inte duger åt mig när jag måste storhandla till baket inför eftermiddagens glöggmys. Jag hade bjudit in lite vänner och ville verka omsorgsfull och mixtra i köket. ICA Hamilton heter närköpet och jag blir fnissig. Och nu börjar jag förstå det några försökt säga till mig om att bo på norr och hur fiiint det är (vad nu det innebär).
"Snobbastad", sa min fd chef och nu börjar jag fatta. Det är nog nåt slags stockholmskomplex har jag kommit på. (Åh de stackars människorna som aldrig fattar var det fina sitter. Men jag måste ta reda på vad det sätter igång hos mig när jag blir så irriterad istället för att bli intresserad av varför det är viktigt för dem att vara såna filistrar.)
ICA Hamilton är emellertid inte heller ett dugg fiiint, (även om tantaluttorna som springer omkring där i pälsmössa och som inte verkar ha rört på anletsdragen på 30 år verkar tro det) utan rätt sunkigt.
Och det enda jag bryr mig om är en hyfsat billig mataffär och det har jag inte. Den närmsta billiga är Oj! på söder. Och i dag - billös som jag var (eftersom min bil stått i tryggt förvar från snöstormen) fick jag traska hela vägen genom stan för att köpa nya ingredienser till kakbaket. Mjöl, sirap, socker, potatismjöl, ägg, vaniljsocker. Rubbet.
Jag hade nämligen glömt att tömma en låda i köket i min lägenhet i Uppsala. Jag kom på det när jag ringde till lägenhetsköparkillen för att fråga om han hade sett till några bordsben som jag eventuellt hade glömt kvar i vardagsrummet. (Plus att jag skulle ringa och be om ursäkt över att jag inte hittat nyckeln till förrådet i källaren som jag så omsorgsfullt låst för att han skulle få låset av mig. Inte till mycket nytta när nyckeln inte går att hitta. Han hade istället fått klippa upp låset för att kunna ställa in grejorna.)
"Gillar du att baka?" sa han ironiskt och jag såg den mjöliga och kakaoiga lådan med alla baktillbehör framför mig. Vad pinsam jag är.
"Det är lugnt jag slänger mjölet när jag renoverar köket" sa han på sitt lugna skelleftemål - (att jag inte valde att bo kvar med honom!) oförskämt snäll mot mig och förvarar bordsbenen i förrådet tills jag kan hämta dem. Jag är inte värd sån snällhet efter allt jag ställt till med.
Men det ordnade ju sig. Och vi har haft kursavslut. Och jag har packat upp och kommit i ordning någorlunda. Det känns bra faktiskt, förutom att jag oroar mig lite över att den stad som jag lämnade för ca 15 år sen verkar ha krympt i folkmängd. Jag mötte max fem personer på gågatan idag när jag gick till ICA. Antingen var alla invånare hemma bakfulla eller så har de flyttat med staden till Väla köpcentrum. Jag vet inte. Men jag hoppas att Helsingborg är mer folktätt på sommaren.
Det är långt till närmsta ICA. Säkert 700 meter och inte som jag är van vid med ett tvärs över gatan. Och då är det ändå närlivs som kostar skjortan och som inte duger åt mig när jag måste storhandla till baket inför eftermiddagens glöggmys. Jag hade bjudit in lite vänner och ville verka omsorgsfull och mixtra i köket. ICA Hamilton heter närköpet och jag blir fnissig. Och nu börjar jag förstå det några försökt säga till mig om att bo på norr och hur fiiint det är (vad nu det innebär).
"Snobbastad", sa min fd chef och nu börjar jag fatta. Det är nog nåt slags stockholmskomplex har jag kommit på. (Åh de stackars människorna som aldrig fattar var det fina sitter. Men jag måste ta reda på vad det sätter igång hos mig när jag blir så irriterad istället för att bli intresserad av varför det är viktigt för dem att vara såna filistrar.)
ICA Hamilton är emellertid inte heller ett dugg fiiint, (även om tantaluttorna som springer omkring där i pälsmössa och som inte verkar ha rört på anletsdragen på 30 år verkar tro det) utan rätt sunkigt.
Och det enda jag bryr mig om är en hyfsat billig mataffär och det har jag inte. Den närmsta billiga är Oj! på söder. Och i dag - billös som jag var (eftersom min bil stått i tryggt förvar från snöstormen) fick jag traska hela vägen genom stan för att köpa nya ingredienser till kakbaket. Mjöl, sirap, socker, potatismjöl, ägg, vaniljsocker. Rubbet.
Jag hade nämligen glömt att tömma en låda i köket i min lägenhet i Uppsala. Jag kom på det när jag ringde till lägenhetsköparkillen för att fråga om han hade sett till några bordsben som jag eventuellt hade glömt kvar i vardagsrummet. (Plus att jag skulle ringa och be om ursäkt över att jag inte hittat nyckeln till förrådet i källaren som jag så omsorgsfullt låst för att han skulle få låset av mig. Inte till mycket nytta när nyckeln inte går att hitta. Han hade istället fått klippa upp låset för att kunna ställa in grejorna.)
"Gillar du att baka?" sa han ironiskt och jag såg den mjöliga och kakaoiga lådan med alla baktillbehör framför mig. Vad pinsam jag är.
"Det är lugnt jag slänger mjölet när jag renoverar köket" sa han på sitt lugna skelleftemål - (att jag inte valde att bo kvar med honom!) oförskämt snäll mot mig och förvarar bordsbenen i förrådet tills jag kan hämta dem. Jag är inte värd sån snällhet efter allt jag ställt till med.
Kommentarer
Postat av: Annika
Härligt att vara på ett "nytt" ställe! Kram i snön
Trackback
