uraskanielden

Tidig morgon, mitt i packning och flytt, fortfarande på Svartbäcksgatan några dagar innan det är dags att lämna Uppsala. Jag ställer ner i kartonger, plockar ur skåp, monterar ner lampor från taket. 

Nedmonteringen av taklampan i vardagsrummet är lite läskig, rätt många elkablar hänger ner ur takhålet och de tre som hör till "min lampa" sitter fast i en sockerbit. Minns att jag hade lite svårigheter när jag kopplade in den förra året. "Vore det inte ganska bekvämt att plocka med sockerbiten också?", tänkte jag. "Då har jag ju en till jag ska skruva upp lampan på nästa ställe. Jag har ju själv satt dit den så den får följa med lampan."

Jag stannar upp och blir förvånad över mig själv och skäms över att jag överhuvudtaget tänker tanken att vara så snål att jag inte låter sockerbiten sitta kvar. Det är inte jag, faktiskt.





Ok, skruv, skruv. Vingel, vingel där högst upp på stegen. Tänk nu på att sladdarna inte ska komma i kontakt med varandra. Ungefär en halv sekund senare slinter jag med skruvmejseln. Och ser som i slowmotion hur den vita kabeln korsar den andra vita kabeln. Det blixtrar till och blir kolsvart i hela lägenheten.

Jag ser inte ett smack. Det var så här hade de det i förr i tiden. Tänk att gå upp på morgonen och inte se nånting och behöva använda stearinljus. Jag hade inte kunnat leva en dag! Och hur långt sträcker sig skenet av ett stearinljus?

Jag vinglar ner för stegen. Ok, i vilken flyttkartong ligger nu propparna till proppskåpet? Och var finns överhuvudtaget det där proppskåpet? Naturligtvis har jag packat ner även värmeljusen. Utom ett som jag fått av mormor en gång som jag hade tänkt slänga för det verkar livsfarligt. Det ändrar nämligen färg när det lyser - från grönt till blått till rött. Jag undrar vad det är för ämnen i det och tänker att det är nog inte helt miljövänligt. Jag tänder åbäket och försöker fokusera på tandborstning i det blågröna skenet. Har aldrig borstat tänderna på ett dansgolv tidigare:-) Sen sätter jag igång med jakten på proppskåpet.

Jag hittar det inte i källaren. Tillslut visar det sig att skåpet sitter i min hall. Till dess har det hunnit bli någorlunda ljust ute (klockan är halv nio och jag har insett att jag är sen till jobbet) så jag slipper discoljuset i alla fall. Jordfelsbrytaren har gått plus en annan propp. Jag försöker sära på kablarna och sätter igång jordfelsbrytaren igen. Kylen går igång. Allt funkar utom elen i vardagsrummet och hallen. Jag måste till jobbet nu!

Fastighetsskötaren kunde inte åtgärda det hela trots säkringsbyte. Så dan innan jag flyttade ut kom elektrikern och fixade. Tydligen hade alla väggkontakter i hall och vardagsrum slagits ut av mitt lilla cable-cross. Nu sitter sladdarna i taket professionellt särade med säkerhetspluppar på. (Eller vad säkerhetspluppar nu heter på elektrikerspråk.)

Och jag ska betala elektrikern 1 500 kronor. Som hittat. Jag hade annars kunnat låta sockerbiten sitta. Och köpt mig en ny för 1,50. Det är ju en smaksak.