Boxning för udda och överblivna ger bäst resultat
Efter Ironman har jag tänkt att inte gå ner så mycket i träning men ändå ändra träningsform. Det vill säga fortsätta köra längre pass men med lite mer social karaktär. Som nu senast; spinning och sen box. Jag har inte boxats på Kraftkällan tidigare men det brukar vara roliga och ganska tuffa pass. Och mycket män. På det här passet var det nog nittio procent killar.
Man boxas i par (förstås och det nästan hela passet) och jag har till skillnad från de flesta andra ingen boxningspartner. Någon mer "udda" eller "överbliven" (eller vad man ska kalla det) måste det ju finnas där, tänkte jag. Det fanns det. En jättemusklig kille på åttio kilo.
Han var jättebra och peppade mig.
"Kom igen" "Hårdare kan du!"
Jag flög som en vante genom salen när vi övade sparkar och han gick på mot min mits (kudde man slår och sparkar mot). Jag hade lika gärna kunnat vara utan. (Undrade om det var magmusklerna som jobbade eller om det var redan kännbara blåmärken). Instruktören fick säga till min käre partner att slå lösare när det var dags för raka slag mot minimitsar som jag försökte hålla kvar mot underarmarna (ville såklart inte verka svag och säga nåt själv).
Sen skulle man sitta på den andres rygg och öva knäböj. Det var då - när min motståndare satt där på min rygg och dinglade med benen medan jag lyfte mig själv och honom upp och ner som han berättade att han väger åttio kilo.
"Jag förstår", sa jag. "Jag skulle inte gått på spinning först".
Det var verkligen ett jättetufft pass med låååånga intervaller. Jag undrar vad det passet gav honom - även om han faktiskt såg rätt sliten ut efter att ha haft mig på ryggen. Kanske har sommarens många milkshakes efter Ironman gjort någon nytta om han i alla fall till slut blev lite trött i benen.
