48-timmarsreglen - London time
"Värst vad du var incognito, dig har vi knappt sett i dag" sa MN när jag hoppade in på hennes rum sent på eftermiddagen.
"Jag vet, jag har hållit på med olaga hela dan", sa jag. (Det lät ju skumt men jag gick igenom 200 ansökningar till en tjänst där man ska jobba med olaga handel av läkemedel.) Vi har knappt hunnit prata den här veckan och MN frågade om utgången i lördags:
"Träffade du någon?"
"Ja det gjorde jag faktiskt"
Till saken hör att jag träffade en kille de sista tio minutrarna innan tjejerna tjatade på mig att vi skulle gå hem. En arkitekt från London.
"You must have your boyfriend around here"
"You look gorgeous" (Jag älskar det ordet och sög åt mig varenda komplimang trots att klockan var tre och det kunde vara värsta raggningsrepliken).
Sen lånade han mig sin ljusblå lammullströja som var varm och mjuk (vi stod utomhus) och sen kom JP och S och frågade om vi skulle gå och han frågade om han fick ringa mig.
"Så klart har han inte ringt än" sa jag till MN. "Typiskt när jag för en gångs skull ville att han skulle höra av sig."
"Jag kan verkligen behöva det här just nu och dessutom behöver jag öva upp min engelska."
"Men du kan väl 48-timmarsregeln", sa MN och skrattade.
"Ja och enligt ´London time´ ", sa jag.
Men så i dag när jag gick på stan (efter att ha pratat med T om hur hemskt jobbigt det är att vi är ifrån varandra och hur mycket jag saknar henne och att jag aldrig mer ska låta mig förnedras igen) för att köpa mig en ny MP3-spelare (nu har min gamla varit sönder i över en månad och jag kan inte leva utan en längre)) (jobbig mening) så ringer han. 48-timmarsreglen - London time ;-)
Jag hörde knappt nånting för jag stod mitt på gågatan och det var en massa folk men han sa i alla fall att han skulle ta ett flyg från London och ringa i morgon. Och så hörde jag mig själv säga "I would like to see you again as well".
Ibland är gud på min sida.
"Jag vet, jag har hållit på med olaga hela dan", sa jag. (Det lät ju skumt men jag gick igenom 200 ansökningar till en tjänst där man ska jobba med olaga handel av läkemedel.) Vi har knappt hunnit prata den här veckan och MN frågade om utgången i lördags:
"Träffade du någon?"
"Ja det gjorde jag faktiskt"
Till saken hör att jag träffade en kille de sista tio minutrarna innan tjejerna tjatade på mig att vi skulle gå hem. En arkitekt från London.
"You must have your boyfriend around here"
"You look gorgeous" (Jag älskar det ordet och sög åt mig varenda komplimang trots att klockan var tre och det kunde vara värsta raggningsrepliken).
Sen lånade han mig sin ljusblå lammullströja som var varm och mjuk (vi stod utomhus) och sen kom JP och S och frågade om vi skulle gå och han frågade om han fick ringa mig.
"Så klart har han inte ringt än" sa jag till MN. "Typiskt när jag för en gångs skull ville att han skulle höra av sig."
"Jag kan verkligen behöva det här just nu och dessutom behöver jag öva upp min engelska."
"Men du kan väl 48-timmarsregeln", sa MN och skrattade.
"Ja och enligt ´London time´ ", sa jag.
Men så i dag när jag gick på stan (efter att ha pratat med T om hur hemskt jobbigt det är att vi är ifrån varandra och hur mycket jag saknar henne och att jag aldrig mer ska låta mig förnedras igen) för att köpa mig en ny MP3-spelare (nu har min gamla varit sönder i över en månad och jag kan inte leva utan en längre)) (jobbig mening) så ringer han. 48-timmarsreglen - London time ;-)
Jag hörde knappt nånting för jag stod mitt på gågatan och det var en massa folk men han sa i alla fall att han skulle ta ett flyg från London och ringa i morgon. Och så hörde jag mig själv säga "I would like to see you again as well".
Ibland är gud på min sida.
Kommentarer
Postat av: Annika
SPÄNNANDE!!!
Trackback
