uraskanielden

Man ska inte klaga. Jag vet det. Det är inte bra. Tankarna hamnar lätt i en ond nedåtgående spiral och helt plötsligt finns det risk för att man känner sig fullständigt värdelös. Det kan vara svårt att vända och därför måste jag lära mig att älta positivt. (Varför gör man aldrig det?) Eller åtminstone sätta en gräns för ältandet. Idag får jag älta max tio minuter sen måste jag vända spiralen uppåt igen. Punkt slut.

Men ibland är det svårt att låta bli.

Lite som när det gäller Huskvarna. Jag hade ju bestämt mig för att bortse från listan med negativa grejer om stan/byn/hålan (ursäkta ni fina vänner som bor där) (t ex ödsligheten, bilarna som aldrig stannar vid övergångsställen, människorna som vägrar le, tapetaffären som inte ger mig tapeten de lovat i rätt tid, biblioteket som vägrar låna ut böcker om man glömt lånekortet...ja sånt) för det är ohållbart att tänka på om jag ska stå ut med att bo där.

Och jag har länge tyckt att Huskvarna är rätt ok men jag måste bara få lägga till en liten sak till på listan. Huskvarna vårdcentral.

Jag har missat två kallelser till cellprovskontroll och kände att nu måste jag ta tag i det där. Man kan faktiskt få cancer om man inte kollar upp det i tid. Och så tänkte jag att om det nu blir så att jag "åker till Danmark" så småningom trots allt så är det lika bra att ha tagit alla könssjukdomstest som de kräver enligt storkklinik.dk. Så varför inte passa på?

Jag ringer för att boka tid:

"Huskvarna vårdcentral, barnmorska."
"Hallå ja jag skulle vilja boka tid för cellprovskontroll."
"Jahaaa, hörs en tafatt släpig småländska på andra sidan. Vi har rätt ont om tider... Men den 28 september kan du få en tid."

"Ok, perfekt. Jag skulle även vilja boka in ett gäng tester - går det?"
"Jaa, vilka då?"
Jag rabblade upp alla tester som storkklinik kräver.
"Jaha men då är det HIV-test också", säger hon. "Då måste jag fråga: Man måste ju vänta några månader med att ta provet efter att ehe... för att det ska vara till någon nytta. Hur länge sen var det som du eeeh, ja du vet.. det dära...?"
"Du menar hur länge sen jag hade sex?", svarade jag.
"Ja just det".

Herregud människan är barnmorska och kan inte säga ordet. Ibland undrar man hur vissa blir gravida överhuvudtaget! Det är kanske inte för inte som de tror så mycket på Gud och Jesus här för det måste nog till ett mirakel om såna människor ska bli gravida.

Tid fick jag i alla fall och i tisdags var det dax.

"Jaa du skulle visst ta cellprov".
"Ja och andra prover som jag sagt till om."
"Du kan ju ta ett chlamydiatest", sa tantan lite nervöst vänligt och försökte le. "Det kan vi hjälpa dig med."

Jag försökte vara så tydlig som jag bara kunde med att jag faktiskt sagt till om att få ta alla dessa prover när jag ringde. Kunde det vara så besvärligt, det är väl bara att ta ett blodprov och sen är det klart?

"Njaaaha, jag vet inte", sa tantan igen. "Jag måste nog gå och fråga".

Hon gick ut och kom tillbaka en stund senare med en annan tantalutta som till synes verkade vara en nästan exakt kopia av henne själv.

"Njaae, jag vet inte om det går eftersom du ju inte är skriven här. Visserligen hade vi en annan patient som fick göra det för ett tag sen. Det var ju ok med ledningen. Den gången. Men i dag kanske de tycker annorlunda. De kanske ändrar sig. Vi måste fråga då. Ledningen. Kanske du själv kan fråga. Ditt landsting alltså. Eller så kan vi ringa ledningen men vi får nog inte svar direkt.... Eh jag vet inte."

Hon tittade frågande på mig.

"Ja det är ju inget beslut som jag kan ta, det måste ni ju själva avgöra", säger jag irriterat och tänker att inte nog med att jag aldrig kommer att hitta någon att dela livet med, snåljåparna hindrar mig från att skaffa barn också. Jag reflekterade över att jag var väääldigt känslig för det här. Inte nog med att man helt plötsligt förlorar tusen rättigheter när man blir singel (som t ex slutar bli bjuden på parmiddagar eller parresor eller par...whatever), nu har man även mist sin rätt när det gäller att ta ett simpelt blodprov.

"Då bekostar jag väl det själv då", sa jag. "Om det är en kostnadsfråga. För jag är ju aldrig i Helsingborg i veckorna och på helgen är min vårdcentral stängd så det kunde vara bra om vi kunde göra det här nu."

Hur mycket kan det kosta att dra ur lite blod ur min arm? En minuts arbetstid, ett provrör och en spruta? Och är det inte lite resursslöseri med att ringa ledningen och fråga om de får ta ett blodprov på mig? Jag vet ju inte men jag antar att ledningen är lite dyrare i drift än barnmorskan.

"Jajo. Men jag menar bara att det blir dyyyyyrt och vi måste ju veta att vi får igen pengarna", fortsatte hon.

Hur menar ni då? Jag blev totalt förvirrad. Om ni tar ett blodprov på mig som visar sig vara negativt och jag kan skaffa en unge som växer upp i Huskvarna. Får ni igen pengarna då? Vilket blir billigast för er, om ungen växer upp här eller om den bor i Helsingborg?

Men jag sa inget.

"Njaaaeeeee", sa tanten igen på sin småländska. Det bästa är att du gör så att du ringer och frågar ditt landsting."

"Det blir väl ändå bra", sa den andra tanten och nickade instämmande.

Jag fattade ingenting. Skiter inte mitt landsting ganska stort i om jag tar blodprov i Huskvarna eller någon annanstans? Är det jag som är dum i huvet nu? Det är uppenbarligen något i det här rummet som gör att jag inte kan tänka.

"Ja", fortsatte den första.
"Sen kan du ju bara ringa oss och säga att det var ok och då kan du komma på en ny tid. Och förresten kan du komma till viiiiiiilken mottagning som helst i Jönköping. Vi har massor med provmottagningar".

"Det är väl bra", sa den andra igen och log nervöst.

Jag orkade inte med dem längre. Ta det där förbaskade cellprovet nu så jag kommer härifrån. Fort! Tack, hej, aldrig mer tillbaka dit. Servicemindedpersonernas Mecka.

Men jag ska inte mala. Inte klaga. Inte älta detta. Inga sjukvårdstantaluttor ska få ner mig i någon negativ spiral. Jag fick mitt cellprov taget och de har hjälpt mig att upptäcka cancer i tid. Och nästa gång jag kommer till Stockholm ska jag gå direkt in på mottagningen på Sveavägen och fixa allt. Bara sådär i förbifarten. Utan att ens behöva boka tid. Och så får storkklinik.dk sina prover och jag kan skaffa barn som går på vårdcentralen i Helsingborg och får fin serviceminded vård när de blir sjuka. Eller Huskvarna vårdcentral. Där de drar en offantlig massa resurser med alla sina barnsjukdomar och höstförkylningar. Hehe. Nej nej, jag är inte bitter.

Men det enda jag inte kan låta bli att gräma mig över är att jag helt glömde bort mig så att de kom undan chlamydiatestet.