uraskanielden

När jag var på väg att bestämma mig för om jag skulle sova hos E i Malmö eller ta en bulle till Bjärred (efter vår malmökväll) stannade en taxi framför oss. En kille med en halvt uppäten hamburgare i handen var på väg att hoppa in och passade på att fråga om det var någon av oss som skulle med till Lund.
 
”Jag ska till Bjärred”, sa jag. ”Jag kan haka på, det ligger ju inte långt ifrån.”
”Topp”, sa killen. ”Jag kan betala för resan till Lund, så kan du kan stå för den återstående biten.”
Det tyckte jag var ett otroligt generöst erbjudande. Jag gav E en snabb hejdå-kram och hoppade in.
 
”Såg du kändisen som stötte på artonåringar?”, undrade jag.
”Jaa, du vet att han är dömd för pedofili i Thailand va?”
”Nähe!”
Jag var jätteförvånad.
”Ärligt?!”
”Ja, kände du inte till det?”
 
Man vet inte vilka rykten som går och vad han fått det ifrån. Det kunde säkert inte stämma. Jag visste inte heller om jag kunde lita på killen som deppad påstod sig ha varit tvungen att avstyra en date med en känd skådespelerska i Köpenhamn för sitt kompisgängs skull. Det har ju hänt förut att jag råkat ut för mytomaner :-S
 
Hur som helst så tyckte jag det var trevligt att lyssna på hans historier.
”Vi kanske kan ses på Facebook”, sa jag innan han hoppade ur.
”Nä, jag hänger inte där så ofta.”
”Men jag kan väl ta ditt nummer i alla fall, det kunde vara roligt att prata mer någon gång”, fortsatte jag.
”Jaja, inte förrän jag nånsin tror att du kommer att ringa nån gång.” Han var verkligen inte på topp. Det hela avslutades i alla fall med att han betalade hela taxiresan, inklusive beloppet för mina återstående 1,5 mil till Bjärred, hoppade ur taxin och försvann.
 
Dagen därpå pratade jag i telefon med JP. Jag berättade om gårdagen och den påstådda pedofilen.
”Nähe”, sa hon. ”Det där måste jag kolla upp”.
Hon googlade på kändisen samtidigt som jag hängde kvar i luren. 


 


”Njaee, det står här att han jobbar med välgörenhet och hjälper utsatta barn. Nä, vänta, det står också något om att han är dömd för pedofilbrott… Eller äsch, det är otydligt.”
JP verkade ha kommit in på någon blogg där sökorden hänvisade till olika personer och situationer och hittade inte en enda mening där det stod att brottet var kopplat till just honom. Förresten var jag inte säker på att det skulle stå på nätet överhuvudtaget om han blivit dömd.
 
Mina funderingar har gått i ett antal spår efter det här. Det första är att om han nu dömts för pedofili varför engagera sig i välgörenhet för att hjälpa utsatta barn? Motsvarande skedde väl med den nyligen dömda polischefen som förgripit sig på kvinnor samtidigt som han djupt engagerat sig i jämställdhetsfrågor. Är det ett sätt att närma sig de här grupperna man söker kontakt med? Eller är det ett sätt att försöka gottgöra det fruktansvärda man håller på med? Någon typ av tröst eller kompensation i ett försök att döva sitt egna dåliga samvete? Vad är det?


Flaming attack - att brinna i den virtuella skärselden
 
Det andra spåret jag funderat kring är att jag inte ville skriva om vilken kändis det handlar om i bloggen. För tänk om det inte är sant! Då är det falsk ryktesspridning. Och à propos allt det här läste jag i senaste numret av tidningen Advokaten att en advokat blivit utsatt av en före detta klient för en så kallad ”flaming attack”.
 
Flaming attack är känt under namnet ”nätmobbning” i Sverige, det är vanligt förekommande i USA och ett uttryck för att brinna i skärselden. Advokaten berättade att han under hela livet och med hårt arbete byggt upp ett gott renommé och därpå ”utsatts” för en missnöjd klient som snabbt förstört hans liv genom att utsätta honom för smutskastning och förtal på nätet genom att bli anklagad för just pedofili.

Advokaten hävdar att lagen ger ett dåligt skydd mot detta (PUL gäller ju bara i Sverige och det är lätt att använda sig av internationella sidor osv.) och att förövarna använder sig av offentliga datorer så att de "slipper" tillkännage sig och därmed ofta kommer undan med brottet.


Hur mycket kan vi skydda oss själva?

Men det är inte bara andra som kan smutskasta oss och sprida falska rykten Vi kan även lätt gräva vår egen grav, skjuta oss själva i foten och allt vad det heter genom att en dålig dag lägga ut någon taskig kommentar på Facebook. Vi kan bli ”taggade” på fester därvi inte ens har möjlighet att ge vårt medgivande till om bilderna ska publiceras. Och sen finns allt kvar. Och vi blir ruskigt sårbara. 
 
Och vi vet ännu inte vad som kommer att hända med informationen sen och hur den kommer att användas. 


Kan vi få ett bra jobb om vi gör bort oss?
 
För hur används all information som finns om oss "där ute" egentligen? Och på hur stort allvar? Jag skulle t ex vilja veta hur debatten går i ”rekryteringsbranschen”. Kommer det att finnas fler regler eller riktlinjer för etik och moral för research kring sökande eller kommer det vara fritt fram för rekryteraren kolla upp allt som finns om mig på nätet nästa gång jag söker jobb? Och även om det finns riktlinjer, kommer någon att bry sig eller kollar man inte ”för säkerhets skull”? Att anställa någon är ju inte billigt och då vill man ju vara säker? Fast hur säker är blir man genom att granska personer via nätet? Och vilka preskriptionstider ska vi godkänna för de eventuellt osanna snedstegen?

Kanske får det istället handla om att rekryteraren måste vara modig vid intervjun och våga ställa alla frågor kring den virtuella informationen och säkerställa det man hittat. Det måste ju vara bättre än att sticka huvudet i sanden – rätt korkat att inte kolla upp om man nu har tillgång till all information. Men det krävs också att vi vågar ställa frågorna vid intervjun och att vi vågar syna våra egna fördomar, vilket ju är svårt då mycket är implicit. Tänk bara att man hittat något riktigt avskyvärt om en person. Risken är ju överhängande att rekryteraren, om han eller hon inte blir medveten om sina fördomar, blir så rädd att denne faktiskt inte bryr sig om att kalla personen till intervju överhuvudtaget. Istället för att ta dit honom eller henne och be om en redogörelse för vad som egentligen är sant.
 
Bäst att gå in för att upprätthålla ett gott rykte på nätet...