Vi klarar oss inte själva
Det finns inget annat land än Sverige där vi säger så mycket ”tack”. Tack för maten, tack för senast, tack för tacket… Att säga tack är ett sätt att hålla distansen, vilket ju vi är väldigt bra på i vårt schizoida samhälle. Vi har stort behov av integritet och skulle exempelvis aldrig sätta oss på platsen bredvid en främmande person på bussen om resten av bussen var tom.
I många länder skulle man göra tvärtom medan vi svenskar har behov av att vara ensamma. Tydligen är det bara Finland och Japan som har lika stort behov av ett sådan distans som vi. Föreläsaren på temat ”det mångkulturella samhället” hade inget svar när jag ställde frågan ”varför?”. En teori är att vi i Sverige och Finland är få människor på stor yta och är vana vid att bo glest…men det stämmer ju inte med Japan så han kunde inte svara mig.
Så varför är vi så ensamma i Sverige? Till skillnad från många andra kulturer klarar vi oss utan familjen. Vi har våra institutioner som tar hand om oss när vi blir gamla och sjuka och vi behöver inte bli beroende av våra familjemedlemmar. (Är det därför vi är så konflikträdda för att vi inte är vana att ta konflikter just för att vi inte behöver det?) Det har man inte i exempelvis Pakistan. Därför är det helt förståeligt när en pakistanier kommer för sent till jobbet och förklarar det med att ”jag träffade på min kusin och vi satte oss på trottoaren och tog en kopp te”. Det är viktigare att odla relationerna till alla sina släktingar (i Pakistan har man över 30 olika ord för kusin) eftersom det är de som är deras skyddsnät.
Men vi klarar oss inte själva. Ingen människa en ö. Och därför undrar jag också vart vi för oss själva. Från ett samhälle i gemenskap - det var inte länge sen vi faktiskt var beroende av varandra för att överleva. Och det känns inte som att vi är på väg åt något annat håll heller. Vi sitter framför våra datorer och chattar eller facebookar. Vi nätdejtar. Vi mailar och spelar spel på nätet. Vi stänger in oss i cyberspace och avskärmar oss ännu mer när det vi egentligen behöver är de riktiga mellanmänskliga relationerna. Utan de riktiga relationerna dör vi en psykisk död. Ändå blir det mycket lättare för oss som inte vågar leva det riktiga livet med riktiga relationer att faktiskt gömma oss. Och stå utanför konflikter.
